{"id":554,"date":"2026-06-15T07:58:13","date_gmt":"2026-06-15T04:58:13","guid":{"rendered":"https:\/\/begravning.viljamedia.com\/?page_id=554"},"modified":"2026-06-15T10:39:37","modified_gmt":"2026-06-15T07:39:37","slug":"minnesverser","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/minnesverser\/","title":{"rendered":"Muistorunot"},"content":{"rendered":"

1<\/h3>\n

Jossain sis\u00e4ll\u00e4mme olemme
aina yhdess\u00e4<\/p>\n<\/div>

2<\/h3>\n

Muistissasi el\u00e4t
Olet aina j\u00e4ljell\u00e4
Muistamme Sinut
juuri niin kuin sin\u00e4 olit<\/p>\n<\/div>

3<\/h3>\n

On olemassa ilo
suurempi kuin suru
Muistamisen ilo<\/p>\n<\/div>

4<\/h3>\n

Kiitos siit\u00e4, mit\u00e4 olet antanut
Kiitos siit\u00e4, mit\u00e4 olit
Kiitos valoisista muistoista
jonka olet j\u00e4tt\u00e4nyt j\u00e4lkeesi<\/p>\n<\/div>

5<\/h3>\n

Voi, kuinka v\u00e4h\u00e4n tied\u00e4mmek\u00e4\u00e4n
kun kohtalon hetki ly\u00f6
Ja viel\u00e4 v\u00e4hemm\u00e4n arvaamme
kuka kutsun saa<\/p>\n<\/div>

6<\/h3>\n

En olisi uskonut sinua
menett\u00e4isin
Ett\u00e4 silm\u00e4t, jotka loistivat niin
kuten saattaisi hajota<\/p>\n<\/div>

7<\/h3>\n

Kuten kynttil\u00e4t hiljaa palavat
i sina stakar ner
N\u00e4in p\u00e4\u00e4ttyv\u00e4t p\u00e4iv\u00e4mme
Meill\u00e4 ei ole heit\u00e4 en\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

8<\/h3>\n

Yht\u00e4 hiljaa kuin elit
Hiljaa hiljaa poistuit<\/p>\n<\/div>

9<\/h3>\n

Muistot, jotka koskettavat syd\u00e4nt\u00e4mme
ei mene koskaan hukkaan<\/p>\n<\/div>

10<\/h3>\n

Kaksi silm\u00e4\u00e4 kiinni
Kaksi k\u00e4tt\u00e4 ristiss\u00e4
levolla paikalla<\/p>\n<\/div>

11<\/h3>\n

Ja sen tulee tapahtumaan
hyvin kirkkaina p\u00e4ivin\u00e4,
kunhan n\u00e4emme
ja viipyillen ymm\u00e4rt\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

12<\/h3>\n

V\u00e4hemm\u00e4n sanottu on enemm\u00e4n
syvin tunnettu
Sent\u00e4hden olkoon kiitoksemme
ainoastaan<\/p>\n<\/div>

13<\/h3>\n

Kaikki on annettu
henkil\u00f6, joka lainaa<\/p>\n<\/div>

14<\/h3>\n

Muistomme ilomme
Toivomme j\u00e4lleenn\u00e4kemist\u00e4<\/p>\n<\/div>

15<\/h3>\n

Kohdata ja erota on el\u00e4m\u00e4n kulku
Erota ja tavata on toivon laulu<\/p>\n<\/div>

16<\/h3>\n

Mik\u00e4\u00e4n p\u00e4iv\u00e4 ei ole niin pitk\u00e4
ett\u00e4 sen ilta ei tule<\/p>\n<\/div>

17<\/h3>\n

Maa v\u00e4ist\u00e4\u00e4 huolensa
sen rauhan puolesta, joka kest\u00e4\u00e4
Hauta kaiken sovittaa
taivas kaiken selitt\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

18<\/h3>\n

Jumala meille lohdun antaa surussa
Ett\u00e4 se, jota rakastamme, ei k\u00e4rsi enemp\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

19<\/h3>\n

Hyv\u00e4 syd\u00e4mesi
Valoisa mielesi
meill\u00e4 on elett\u00e4v\u00e4
kiitollisena muistaen<\/p>\n<\/div>

20<\/h3>\n

Rehellinen ja ahkera oli vaelluksesi
Hiljaa ja rauhassa poistuit<\/p>\n<\/div>

21<\/h3>\n

Sinulle on kaikki valmista
kaikki piilotettu ilmeiseksi
Pimeys ei ole pime\u00e4\u00e4 Sinulle
ja pime\u00e4ss\u00e4 Sin\u00e4 n\u00e4et minut<\/p>\n<\/div>

22<\/h3>

Kohta kirkon kellot
\nmana oss,
\nj\u00e4tt\u00e4\u00e4 Sinut rauhaan
\nN\u00e4hd\u00e4\u00e4n, kiitos kaikesta
\ntapaamme jonkin ajan kuluttua<\/p><\/div>

23<\/h3>

\u00c4l\u00e4 sano murheissasi
\nett\u00e4 olen kuollut
\nSano kiitollisuudella
\nett\u00e4 olen el\u00e4nyt<\/p><\/div>

24<\/h3>

Siell\u00e4 miss\u00e4 tuulet laulavat
\nh\u00e4nen ikuinen riemulaulunsa
\nUnohdamme raskaat surut
\nja tavata j\u00e4lleen kerran<\/p><\/div>

25<\/h3>

Niin hiljaa saapui kuolema
\nse tuli yst\u00e4v\u00e4n\u00e4
\nSe otti sinua k\u00e4dest\u00e4
\nJa toi sinut kotiin<\/p><\/div>

26<\/h3>

L\u00e4hdet pois meid\u00e4n luotamme
\nmutta ei ole poissa
\nAjatuksissamme
\nEl\u00e4t edelleen<\/p><\/div>

27<\/h3>

Hiljaa tuli kuolema
\nTule yst\u00e4v\u00e4n\u00e4
\nOttaa k\u00e4dest\u00e4
\nja toi Sinut kotiin<\/p><\/div>

28<\/h3>

Kest\u00e4v\u00e4n ja hyv\u00e4n el\u00e4m\u00e4n olet el\u00e4nyt
\nSinun aikasi
\nKiitollisina toivomme Sinulle,
\nLepo rauhassa<\/p><\/div>

29<\/h3>

Muistojen hentoinen sateenkaari
\non elinsiltamme Luoksesi<\/p><\/div>

30<\/h3>

Muistoa vaalitaan
\nmit\u00e4 el\u00e4m\u00e4ll\u00e4 oli tarjota
\nIk\u00e4v\u00e4 n\u00e4ytt\u00e4\u00e4 mit\u00e4
\nkuolema otti<\/p><\/div>

31<\/h3>

Olit niin v\u00e4synyt
\nSinun kalpea poskesi
\nSilit\u00e4 itsesi rauhaan
\nIkuisuuden tuulesta<\/p><\/div>

32<\/h3>

Kokoontua yhteen, erota, l\u00e4hte\u00e4 matkaan
\nn\u00e4in kohtalomme on m\u00e4\u00e4r\u00e4tty
\ntulla<\/p><\/div>

33<\/h3>

Ihana on rauha
\nlep\u00e4\u00e4 hiljaisessa haudassasi
\nOlet t\u00e4ytt\u00e4nyt teht\u00e4v\u00e4si ajallasi
\nKiitos n\u00f6yr\u00e4sti kaikesta, mit\u00e4 annoit<\/p><\/div>

34<\/h3>

Ihanaa on lev\u00e4t\u00e4 kun
\nvoimat puutuvat
\nIhanaa ikuisessa levossa
\nnukahtaa<\/p><\/div>

35<\/h3>

Haluaisimme niin kovasti pit\u00e4\u00e4
\nSin\u00e4 j\u00e4ljell\u00e4
\nMaan p\u00e4\u00e4llisluonteinen hetkesi
\ntoteutunut tavara<\/p><\/div>

36<\/h3>

Kutsu el\u00e4m\u00e4\u00e4n ja kuolemattomuuteen
\nOnko ihminen Jumalan kautta kuoleman kautta<\/p><\/div>

37<\/h3>

Kiit\u00e4mme kaikesta siit\u00e4, mit\u00e4
\nel\u00e4m\u00e4ss\u00e4 jonka annoit
\nRakkauden ja onnen puolesta
\nMiten kauniisti olet ajatellut
\nKaikesta mit\u00e4 olet tehnyt
\nsinun omillesi<\/p><\/div>

38<\/h3>

Miten ihanaa nukahtaa
\nkun p\u00e4iv\u00e4 on ohi
\nIhanpa ihanaa lev\u00e4t\u00e4
\nk\u00e4rsimyksest\u00e4 ulos<\/p><\/div>

39<\/h3>

El\u00e4m\u00e4n tunnit ovat lyhyet
\nLopun aavistus kaukana on
\nEtt\u00e4 olet nyt poissa
\nMeille k\u00e4sitt\u00e4m\u00e4t\u00f6nt\u00e4 on<\/p><\/div>

40<\/h3>

Oi avaruus, anna kirkkautesi
\nPyyt\u00e4\u00e4 Varmuuden sanoja
\nett\u00e4 el\u00e4m\u00e4 ei koskaan lopu
\ntuhkassa ja maassa<\/p><\/div>

41<\/h3>

T\u00e4ysin purjein
\nauringonlaskussa
\nalukseni liukuu
\nkaukaiseen maahan
\nSiell\u00e4 lahti odottaa,
\njossa laulu vaimenee
\nsiell\u00e4 aalto nukahtaa,
\nrannalla<\/p><\/div>

42<\/h3>

Kun kev\u00e4t itse\u00e4\u00e4n pukee
\nsuloisimmassa vihre\u00e4ss\u00e4
\nMe tahdomme sinut hautaan k\u00e4tke\u00e4
\nNiin nopeasti sin\u00e4
\noss rycktes bort
\nFr\u00e5n livet till d\u00f6den
\n\u00e4r steget s\u00e5 kort<\/p><\/div>

43<\/h3>

Din levnadsdag \u00e4r slut,
\nDin jordevandring \u00e4ndad
\nDu h\u00e4r har k\u00e4mpat ut
\noch dina k\u00e4ra l\u00e4mnat
\nNu vilar Du i ro och frid
\nHos Jesus Krist till evig tid<\/p><\/div>

44<\/h3>

Varmt var Ditt hj\u00e4rta
\nOch glatt Ditt sinne
\nLjust och soligt
\nLyser Ditt minne<\/p><\/div>

45<\/h3>

Vi \u00f6dmjukt b\u00f6jer v\u00e5rt huvud
\nF\u00f6r allt utav livet vi f\u00e5tt
\nN\u00e4r aftonen slutligen nalkas
\nVi minns de lyckliga stunderna blott<\/p><\/div>

46<\/h3>

Salig n\u00e4r stunden kommer,
\nvara beredd att g\u00e5.
\nSalig att vara redo
\natt f\u00f6r Guds \u00e5syn st\u00e5.<\/p><\/div>

47<\/h3>

V\u00e5rt liv likt en aftonrodnad s\u00e5 fort,
\nack s\u00e5 fort brunnit ned.
\nMen jag vet om en underbar morgon,
\nvars sol aldrig mer skall g\u00e5 ner.<\/p><\/div>

48<\/h3>

Icke d\u00f6d fast livet flytt,
\nanden har blott boning bytt.<\/p><\/div>

49<\/h3>

Ljus efter m\u00f6rker, vilan s\u00e5 sk\u00f6n.<\/p><\/div>

50<\/h3>

Vida, vida min dr\u00f6m mig f\u00f6r,
\nh\u00e4n mot o\u00e4ndligheten.
\nJordens oro ej mig mer st\u00f6r,
\nall dess strid \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ten.<\/p><\/div>

51<\/h3>

Hj\u00e4rtat stannat
\n\u00f6gon slutit
\nlivets sista krafter trytit<\/p><\/div>

52<\/h3>

Det brister en str\u00e4ng h\u00e4r nere,
\nd\u00e4r uppe den st\u00e4mmes klar.
\nGenom tidl\u00f6sa \u00e5ldrar,
\nklingar den underbart.<\/p><\/div>

53<\/h3>

Frigjord Du m\u00e5let f\u00f6r din l\u00e4ngtan
\nfunnit hemmet det eviga.<\/p><\/div>

54<\/h3>

Ro vi unna Ditt hj\u00e4rta
\nn\u00e4r Du vilar fri fr\u00e5n sm\u00e4rta.<\/p><\/div>

55<\/h3>

N\u00e4r kallelsen lj\u00f6d,
\nvem kunde Dig hindra p\u00e5 f\u00e4rden.<\/p><\/div>

56<\/h3>

Din verksamma dag har n\u00e5tt sitt slut.
\nDin ordnande hand har domnat,
\nmorgonen kom Du k\u00e4mpat ut,
\ni frid Du stilla somnat.<\/p><\/div>

57<\/h3>

V\u00e5rt hem \u00e4r bortom graven
\ni ljusets sk\u00f6na v\u00e4rld och livet<\/p><\/div>

58<\/h3>

Nu kallar klockorna
\nNu n\u00e5r mig r\u00f6sten
\nNu b\u00e5das flyttning till en annan v\u00e4rld.
\nS\u00e5 kort var sommaren s\u00e5 tidig h\u00f6sten.
\nL\u00e5t mig st\u00e5 reda f\u00f6r sista f\u00e4rd.<\/p><\/div>

59<\/h3>

F\u00f6rlustens hela storhet
\njag ej har fattat \u00e4n
\nvet blott att jag har mistat
\nmin allra b\u00e4sta v\u00e4n
\nD\u00e5 viskar jag de orden
\nde vackraste jag vet
\nDu var mitt allt p\u00e5 jorden
\noch min i evighet<\/p><\/div>

60<\/h3>

Av litet gav Du mycket
\nAv gl\u00e4dje gav Du mer
\nAv k\u00e4rlek gav Du allt<\/p><\/div>

61<\/h3>

I glada stunder vi
\nfr\u00f6jdades och log
\nVi nj\u00f6t av livets under
\ntills \u00f6det h\u00e5rt oss slog
\nN\u00e4r sorgen nu oss fann
\nvi hade ju varann
\nNu viskar jag de orden
\nde vackraste jag vet:
\nDu var mitt allt p\u00e5 jorden
\noch min i evighet<\/p><\/div>

62<\/h3>

N\u00e4r dagen synes oss som b\u00e4st
\nKom d\u00f6den som v\u00e5r g\u00e4st
\nH\u00e4mtar det som k\u00e4rast var
\nL\u00e4mnar bara tomhet kvar<\/p><\/div>

63<\/h3>

Min tr\u00f6st att Du, min \u00e4lskade,
\nej beh\u00f6ver lida mer<\/p><\/div>

64<\/h3>

Jag viskar \u00f6mt de orden
\nde vackraste jag vet,
\nDu var mitt allt p\u00e5 jorden
\noch i all evighet<\/p><\/div>

65<\/h3>

Din kind ej mer
\njag smeka kan
\nej trycka Dina h\u00e4nder
\nDu kommit till ett annat land
\nd\u00e4r inget ont Dig h\u00e4nder<\/p><\/div>

66<\/h3>

Begr\u00e5t ej mig, nu \u00e4r jag
\nlycklig vorden
\nMin boja bruten och
\nmin ande fri
\nJag l\u00e4mnar Er jag \u00e4lskat
\nmest p\u00e5 jorden
\nF\u00f6r att hos Gud \u00e4n
\nlyckligare bli<\/p><\/div>

67<\/h3>

Som en liten \u00e4ngel
\nDu till oss kom,
\nlog och v\u00e4nde hastigt om<\/p><\/div>

68<\/h3>

Du l\u00e4ngtade s\u00e5 efter
\nljuset och v\u00e5ren
\nN\u00e4r den kom gick Du
\nhastigt ifr\u00e5n oss
\nVi hann ej ta ett riktigt farv\u00e4l
\nDet k\u00e4nns s\u00e5 tomt efter Dig<\/p><\/div>

69<\/h3>

Pl\u00f6tsligt var lyckan
\nf\u00f6rvandlad av \u00f6det
\nAllt blev s\u00e5 dystert,
\ns\u00e5 m\u00f6rkt och kallt
\nBorta \u00e4r gl\u00e4djen,
\nk\u00e4rleken, st\u00f6det
\nTy Du var v\u00e5r trygghet,
\nv\u00e5r tr\u00f6st, v\u00e5rt allt<\/p><\/div>

70<\/h3>

Varf\u00f6r skulle Du s\u00e5
\nhastigt ryckas bort
\nV\u00e5r \u00e5lders saga blev
\ns\u00e5 kort<\/p><\/div>

71<\/h3>

Ditt varma hj\u00e4rta
\nslutat sl\u00e5
\nDu alltf\u00f6r tidigt fick
\nfr\u00e5n oss g\u00e5
\nTack f\u00f6r den k\u00e4rlek
\nDu oss givit har
\nDitt vackra ljusa
\nminne lever kvar<\/p><\/div>

72<\/h3>

Ditt hem som Du \u00e4lskat
\nd\u00e4r blommor har spirat
\ndet l\u00e4mnar Du nu f\u00f6r en
\nsk\u00f6nare v\u00e4rld<\/p><\/div>

73<\/h3>

Tack f\u00f6r allt gott som
\nDu oss givit
\nDin rena k\u00e4rlek till oss envar
\nH\u00e4r har s\u00e5 tomt och \u00f6de blivit
\nDitt goda minne lever kvar<\/p><\/div>

74<\/h3>

Du m\u00f6ter oss ej mer som f\u00f6rr
\nV\u00e4lkomnande d\u00e4rhemma
\nVid hemmets k\u00e4ra d\u00f6rr
\nD\u00e4r h\u00f6rs ej mer Din st\u00e4mma
\nDin plats \u00e4r tom vid f\u00f6nstrets karm
\nD\u00e4r du oss v\u00e4ntat ofta
\nKring Din gestalt, Din blick s\u00e5 varm
\nBlott minnets rosor dofta<\/p><\/div>

75<\/h3>

Du var s\u00e5 god, Du var s\u00e5 glad
\nDu l\u00e4mnar bara vackra minnen
\nS\u00e5 sv\u00e5r \u00e4r \u00e4nd\u00e5 denna dag
\nS\u00e5 sorgsna v\u00e5ra sinnen
\nMen tack f\u00f6r allt vad Du oss sk\u00e4nkt
\nVi vet Du p\u00e5 oss alltid t\u00e4nkt
\nTack f\u00f6r v\u00e5ra lyckliga \u00e5r tillsammans<\/p><\/div>

76<\/h3>

Tung blir den v\u00e4g och
\nm\u00f6rk den kv\u00e4ll
\njag nu skall ensam vandra
\nMen snart i samma fridens tj\u00e4ll
\nvi vila hos varandra<\/p><\/div>

77<\/h3>

Slumra gott Du k\u00e4ra
\nHav tack f\u00f6r allt Du gjort
\nVi skall i hj\u00e4rtat b\u00e4ra
\nDitt minne ljust och stort<\/p><\/div>

78<\/h3>

Du l\u00e4mnade livet,
\nvi stannade kvar
\nMen djupt i v\u00e5rt hj\u00e4rta
\nvi g\u00f6mmer ett rum d\u00e4r Du bor,
\nty all gott Du oss gav
\nVi aldrig, nej aldrig det
\ngl\u00f6mmer<\/p><\/div>

79<\/h3>

Det suckar av vemod
\nd\u00e5 banden de brista
\nDet tar om v\u00e5rt hj\u00e4rta
\nd\u00e5 k\u00e4ra vi mista
\nDin blick har slocknat
\nDin r\u00f6st har tystnat
\nDu funnit frid<\/p><\/div>

80<\/h3>

Ditt hj\u00e4rta som klappat
\ns\u00e5 varmt f\u00f6r de Dina
\n\u00f6gon som vakat och
\nstr\u00e5lat s\u00e5 \u00f6mt
\nHar stannat och
\nslocknat till sorg f\u00f6r oss alla
\nMen vad Du oss gjort
\nskall aldrig bli gl\u00f6mt<\/p><\/div>

81<\/h3>

Ett verksamt liv har
\nslocknat ut
\nEn flitig hand har domnat
\nDin arbetsdag har n\u00e5tt
\nsitt slut
\nOch i Guds hand Du somnat
\nDin k\u00e4ra st\u00e4mma tystnat har
\nMen vackert st\u00e5r Ditt minne kvar<\/p><\/div>

82<\/h3>

Hur tomt det efter Dig
\nhar blivit
\nDet k\u00e4nns som solens
\nljus f\u00f6r oss g\u00e5tt ner
\nTy ingen s\u00e5som Du har
\nk\u00e4rlek givit
\nDin plats kan aldrig
\nfyllas mer<\/p><\/div>

83<\/h3>

S\u00e5 vila i frid ty dagen \u00e4r slut
\nDitt redbara hj\u00e4rta har somnat
\nDin livsg\u00e4rning lever,
\nden sinar ej ut
\nfast handen i d\u00f6den har domnat
\nVi tacka f\u00f6r allt vad i livet Du sk\u00e4nkt
\nF\u00f6r k\u00e4rlek och omsorg
\nvad vackert Du t\u00e4nkt
\nM\u00e5 klockorna ringa till vila<\/p><\/div>

84<\/h3>

Vi hann ej s\u00e4ga Dig
\nfarv\u00e4l ty d\u00f6den kom s\u00e5 fort
\nMen nu vi s\u00e4ga Dig v\u00e5rt tack
\nvid evighetens port<\/p><\/div>

85<\/h3>

Gud m\u00e4rker n\u00e4r stegen \u00e4r tunga
\noch tr\u00f6tta de \u00e4lskades drag
\nHan m\u00e4rker n\u00e4r krafterna sviker
\noch hj\u00e4rtat sl\u00e5r mattare slag
\nD\u00e5 \u00f6ppnar han k\u00e4rleksfullt famnen
\noch l\u00e5ter dem somna i frid<\/p><\/div>

86<\/h3>

Hand i hand fr\u00e5n ungdoms\u00e5ren
\nVi troget vandrat med varann
\nVi delat k\u00e4rlek, hopp och frid
\nVi delat sjukdom, sorg och strid<\/p><\/div>

87<\/h3>

Nu tomt det efter Dig
\nhar blivit
\nDet k\u00e4nns som solens
\nljus f\u00f6r oss g\u00e5tt ner
\nTy ingen s\u00e5som Du har
\nk\u00e4rlek givit
\nDin plats kan aldrig
\nfyllas mer<\/p><\/div>

88<\/h3>

Stilla s\u00e5 stilla gick solen ner,
\nslutad \u00e4r arbetsdagen
\nHj\u00e4lpande handen ej r\u00e4ckes mer
\nstr\u00e5lande \u00f6gat ej mer mot oss ler
\nminnet det ljusa f\u00f6rbliver<\/p><\/div>

89<\/h3>

S\u00e5 vandra v\u00e5ra k\u00e4ra genom evighetens d\u00f6rr
\noch ingenting p\u00e5 jorden kan bli som f\u00f6rr,
\nmen tankarna skall f\u00f6lja dem som stj\u00e4rnorna i rymd.
\nVisst unnar vi dem vilan.
\nFast blick av t\u00e5rar \u00e4r skymd.
\nTack k\u00e4ra \u2026. f\u00f6r barndoms minnen.<\/p><\/div>

90<\/h3>

Minnet lever det kan ej jordas,
\ndet kan ej g\u00f6mmas bland stoft och grus.
\nNej det skall leva i f\u00e5gels\u00e5ngen,
\ni blommors doft och i vindens sus.<\/p><\/div>

91<\/h3>

Bortom tidens dunkla v\u00e5gor,
\nfridens vindar fl\u00e4kta stilla.
\nD\u00e4r finns svar p\u00e5 alla fr\u00e5gor,
\ninga tvivel d\u00e4r f\u00f6rvilla.<\/p><\/div>

92<\/h3>

Tack, Maka och Mor,
\nf\u00f6r allt Du varit
\nTack f\u00f6r den gl\u00e4dje i hemmet Du var
\nTack f\u00f6r de lyckliga
\n\u00e5ren som farit
\nTack f\u00f6r de minnen,
\nDu l\u00e4mnat kvar<\/p><\/div>

93<\/h3>

Jag sover gott,
\nej mer jag sm\u00e4rta k\u00e4nner
\nTyst d\u00f6dens \u00e4ngel
\nviskar sov i frid
\nGr\u00e5t icke, k\u00e4re make,
\nbarn och v\u00e4nner
\nJag vilar n\u00f6jd och fri
\nfr\u00e5n jordens strid<\/p><\/div>

94<\/h3>

Sov i ro, min k\u00e4ra Maka
\nSov i ro v\u00e5r lilla Mor
\nIngen vet, hur vi Dig sakna
\nAck vad tomheten \u00e4r stor<\/p><\/div>

95<\/h3>

Mors tr\u00f6tta huvud har
\nlagt sig till ro
\nFlitiga h\u00e4nder f\u00e5tt vila
\nNu sover hon lugnt i sitt tysta bo
\nDit v\u00e5ra tankar ila<\/p><\/div>

96<\/h3>

Lilla Mor, ack v\u00e5rt hj\u00e4rta
\n\u00c4r s\u00e5 fullt av tack till Dig
\nVi som aldrig kunnat fatta
\nVad det var att mista Dig
\nGud han giver m\u00e5nga
\ng\u00e5vor om och om igen
\nMen han giver blott en moder
\nAldrig f\u00e5r vi Mor igen<\/p><\/div>

97<\/h3>

Vila, vila Du k\u00e4ra i ro
\nV\u00e4nliga skuggor h\u00f6lja Ditt bo
\nAftonens stj\u00e4rna skimrar s\u00e5 blid
\n\u00c4lskade Maka, vila i frid<\/p><\/div>

98<\/h3>

Hur tyst, hur \u00f6de, hur
\ntomt h\u00e4r hemma
\nN\u00e4r den vi \u00e4lskat oss
\nl\u00e4mnat har
\nEj mer h\u00f6r vi hennes
\nk\u00e4ra st\u00e4mma
\nMen i v\u00e5rt minne hon
\nlever kvar<\/p><\/div>

99<\/h3>

K\u00e4ra lilla Mamma,
\nnu \u00e4r Din str\u00e4van slut
\nAll sm\u00e4rta den \u00e4r borta
\noch Du f\u00e5r vila ut
\nF\u00f6r allt vi vill Dig tacka
\nf\u00f6r k\u00e4rlek rik och stor
\nF\u00f6r omsorg och all m\u00f6da
\ntack k\u00e4ra lilla Mor<\/p><\/div>

100<\/h3>

Du ledde oss varsamt i
\nbarndomens \u00e5r
\nDu gav oss den k\u00e4rlek
\nen Mor blott f\u00f6rm\u00e5r
\nDu l\u00e4rde oss se,
\np\u00e5 v\u00e5r framtid med tro
\nAtt lyckliga dagar en
\ng\u00e5ng skulle gro
\nVi tackar Dig Mor, f\u00f6r
\nden kraft Du oss gav
\nDu var, lilla Mor, vad
\nmest vi h\u00f6ll av<\/p><\/div>

101<\/h3>

Nu har du vandrat, lilla Mor
\nL\u00e5ngt bort till v\u00e4gens slut
\nDu nu hos Dina k\u00e4ra bor
\nDitt lidande har ebbat ut
\nTack f\u00f6r allt Du oss l\u00e4rt och gett
\nOm evig ro till Gud vi bett<\/p><\/div>

102<\/h3>

N\u00e4r Far gick bort,
\ns\u00e5 ensam blev Din strid
\nNu k\u00e4ra Mor,
\nhar \u00e4ven Du f\u00e5tt frid
\nSov, k\u00e4ra tv\u00e5,
\nsom delat livets \u00f6den
\nI gravens ro f\u00f6renade i d\u00f6den<\/p><\/div>

103<\/h3>

Slumra Moder, slut \u00e4r striden
\nDu har funnit frid och ro
\nHos Din Gud i himlafriden
\nD\u00e4r f\u00e5r Du f\u00f6r evigt bo<\/p><\/div>

104<\/h3>

Sov i ro, Du lilla Mor
\nfr\u00e5n all livets sm\u00e4rta
\nTack f\u00f6r all Din omsorg stor
\n\u00f6mma modershj\u00e4rta
\nSov i ro, fr\u00e5n oro all
\nuti tysta griften
\nDjupt Ditt minne leva skall
\nunder livets skiften<\/p><\/div>

105<\/h3>

Tack lilla Mor f\u00f6r \u00e5ren som g\u00e5tt
\nTack f\u00f6r all k\u00e4rlek och omsorg vi f\u00e5tt
\nTack f\u00f6r all \u00f6mhet och v\u00e4nlighet stor
\nTack f\u00f6r allt v\u00e5r \u00e4lskade Mor<\/p><\/div>

106<\/h3>

Var finns en k\u00e4rlek som
\nintill d\u00f6den
\nst\u00e5r of\u00f6r\u00e4ndrad i alla \u00f6den
\nSom likt Guds \u00e4ngel oss \u00f6vervakar
\noch fordrar intet, men allt f\u00f6rsakar
\nP\u00e5 denna jord finns endast en
\nen Moders k\u00e4rlek allen<\/p><\/div>

107<\/h3>

Alltid n\u00f6jd och glad Mor var
\nTr\u00f6st och k\u00e4rlek allt hon gav
\nAlltid i v\u00e5rt hj\u00e4rta bor
\nMinnet av en \u00e4lskad Mor<\/p><\/div>

108<\/h3>

Det finns ett l\u00f6fte fr\u00e5n en
\ngammal s\u00e4gen
\natt moders\u00f6gat aldrig slocknar ut
\nDet kastar solig str\u00e5lglans
\n\u00f6ver v\u00e4gen,
\nsom f\u00f6ljer oss till livets slut<\/p><\/div>

109<\/h3>

Mycket blir oss givet
\nm\u00e5ngen skatt s\u00e5 stor
\nMen blott en g\u00e5ng i livet
\ngives oss en Mor
\nOch n\u00e4r detta varma hj\u00e4rta
\ninte klappar mera h\u00e4r,
\nd\u00e5 k\u00e4nner vi med sm\u00e4rta
\natt det b\u00e4sta borta \u00e4r<\/p><\/div>

110<\/h3>

Klockorna ringa s\u00e5 sakta till ro
\nMor har f\u00e5tt ett lugnare bo
\nAftonens stj\u00e4rna lyser s\u00e5 blid
\nSov, lilla Mor, vila i frid<\/p><\/div>

111<\/h3>

Far har r\u00e4ckt ut handen
\nMor har fattat den
\nP\u00e5 den andra stranden
\nM\u00f6tas de igen<\/p><\/div>

112<\/h3>

\u00d6gonen slutits, tiden var inne
\nDjup \u00e4r v\u00e5r sorg fast\u00e4n ljust ditt minne
\nK\u00e4rlek och godhet lyste din stig
\nTack k\u00e4ra Mamma, vila i frid<\/p><\/div>

113<\/h3>

Jumala meille lohdun antaa surussa
\nAtt Mor nu slipper lida mer<\/p><\/div>

114<\/h3>

En tr\u00f6tt liten Mor med
\nsilvergr\u00e5tt h\u00e5r
\noch en panna som pl\u00f6jts
\nav bekymmer och \u00e5r
\nMed blick som var
\nleende solig och klar
\nS\u00e5 lever Din bild bland
\nde Dina kvar<\/p><\/div>

115<\/h3>

F\u00f6r alla fanns rum i Ditt hj\u00e4rta
\nF\u00f6r alla Du gjorde Ditt allt
\nDu deltog i gl\u00e4dje och sm\u00e4rta
\nHav tack, lilla Mamma, f\u00f6r allt<\/p><\/div>

116<\/h3>

Avskedets stund f\u00f6r
\nalltid har kommit,
\nsolen har s\u00e4nkt sina
\nstr\u00e5lar i frid
\nBorta f\u00f6r alltid \u00e4r Mor
\nsom vi \u00e4lskat,
\nborta fr\u00e5n v\u00e4rldens oro
\noch strid
\nSaknad av m\u00e5nga men
\nmest av de sina
\nLeva Du skall uti
\nminnenas led
\nTyst \u00e4r v\u00e5r h\u00e4lsning,
\nsakta vi viska,
\nsov gott, k\u00e4ra Mamma,
\nLepo rauhassa<\/p><\/div>

117<\/h3>

Tag himmelens Fader i Din v\u00e5rd
\nden k\u00e4ra som vi sakna
\noch l\u00e5t henne vila i Din v\u00e5rd
\noch i Ditt rike vakna<\/p><\/div>

118<\/h3>

Det fanns f\u00f6r oss alla ett
\nrum i Ditt hj\u00e4rta
\nF\u00f6r alla utav oss Du
\ngjorde Ditt allt
\nDu deltog med oss i v\u00e5r
\ngl\u00e4dje och sm\u00e4rta
\nHav tack, lilla pappa,
\nhav tack f\u00f6r allt<\/p><\/div>

119<\/h3>

Mor har r\u00e4ckt Dig handen
\nDu har fattat den
\nP\u00e5 den andra stranden
\nHar ni m\u00f6tts igen<\/p><\/div>

120<\/h3>

Nu, k\u00e4re Far, Du fr\u00e5n oss farit
\nUpp till en annan, b\u00e4ttre v\u00e4rld
\nVi tacka Dig f\u00f6r vad Du varit
\nVid hemmets lugna varma h\u00e4rd
\nDe vackra minnena av Dig
\nSkall st\u00e4ndigt lysa p\u00e5 v\u00e5r stig<\/p><\/div>

121<\/h3>

Sov gott, k\u00e4re Far i
\ngravens ro
\nHav tack f\u00f6r Din k\u00e4rlek,
\nDin m\u00f6da och tro<\/p><\/div>

122<\/h3>

Tack Far, f\u00f6r de lyckliga \u00e5ren
\nF\u00f6r k\u00e4rlekens manande bud
\nF\u00f6r uppoffring \u00e4nda till b\u00e5ren
\nF\u00f6r trohet mot m\u00e4nniskor och Gud<\/p><\/div>

123<\/h3>

Tom blir platsen i
\nhemmets vr\u00e5
\nTung blir v\u00e4gen att
\nensam g\u00e5
\nTack k\u00e4re make f\u00f6r de
\n\u00e5r som g\u00e5tt
\nTack k\u00e4re Far f\u00f6r allt vi
\nf\u00e5tt<\/p><\/div>

124<\/h3>

Slumra s\u00e5 tyst fr\u00e5n sol och v\u00e5r
\nSlumra s\u00e5 stilla fr\u00e5n sm\u00e4rtans t\u00e5r
\nLjuv \u00e4r vilan i ljus och frid
\nFj\u00e4rran borta fr\u00e5n livets strid<\/p><\/div>

125<\/h3>

Solen har dalat,
\ndagen \u00e4r slut
\nStilla \u00e4r klappande hj\u00e4rtat
\nSk\u00f6nt \u00e4r att vila fr\u00e5n lidandet ut
\nSomna fr\u00e5n allt som har sm\u00e4rtat<\/p><\/div>

126<\/h3>

Vad du lidit ingen k\u00e4nner
\nty Du sj\u00e4lv Din b\u00f6rda bar
\nDu var glad bland Dina v\u00e4nner
\nfast Du oftast pl\u00e5gad var<\/p><\/div>

127<\/h3>

Ej sjukdom och oro
\nmer g\u00f6r Dig illa
\nSk\u00f6nt \u00e4r att veta
\nDu lider ej mer<\/p><\/div>

128<\/h3>

F\u00f6r den som sjukdom
\nblott \u00e4r givet
\n\u00e4r d\u00f6den sk\u00f6nare
\n\u00e4n livet<\/p><\/div>

129<\/h3>

Du somnade stilla
\nn\u00e4r f\u00e4rden var slut
\nFr\u00e5n allt vad Du lidit
\nDu nu vilar ut<\/p><\/div>

130<\/h3>

Du led i tysthet
\nmen slut \u00e4r striden
\nNu famnas Du av den
\ndjupa friden,
\nd\u00e4r ingen klagar
\noch ingen gr\u00e5ter
\nV\u00e5rt hopp \u00e4r,
\natt vi tr\u00e4ffas \u00e5ter<\/p><\/div>

131<\/h3>

Bort i rymden skyar t\u00e5ga
\nskimrande i aftongl\u00f6d
\noch mot dagens sista l\u00e5ga
\nSkaparen ro mot pl\u00e5gan bj\u00f6d<\/p><\/div>

132<\/h3>

Allt vad Du lidit
\nvi nog ej f\u00f6rst\u00e5tt
\nVi stod vid Din sida
\ns\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6sa blott
\nVi ville s\u00e5 g\u00e4rna
\nbeh\u00e5lla Dig kvar
\nMen Din tid p\u00e5 jorden
\nnu fullbordad var<\/p><\/div>

133<\/h3>

V\u00e4nlig, god Du alltid varit
\nUtan klagan sm\u00e4rtan bar
\nIngen vet vad Du har lidit
\nNu Du vilan funnit har<\/p><\/div>

134<\/h3>

Vi nu m\u00e5ste sorgen b\u00e4ra
\nFast\u00e4n tom \u00e4r hemmets vr\u00e5
\nVad Du gav \u00e5t Dina k\u00e4ra
\nFinns i minnet kvar \u00e4nd\u00e5<\/p><\/div>

135<\/h3>

Vad \u00e4r att d\u00f6, det \u00e4r att somna
\nFr\u00e5n lidandet i sm\u00e4rtans land
\nDet \u00e4r att sakta ljuvligt domna
\nLikt en v\u00e5g som rullar in mot strand
\nDet \u00e4r att \u00f6ver floden ila
\nTill hemmets famn till ro och vila<\/p><\/div>

136<\/h3>

Aldrig en suck,
\naldrig en klagan
\nAlltid f\u00f6rn\u00f6jd p\u00e5 jorden Du g\u00e5tt
\nT\u00e5ligt Du bar dina sjukdomsdagar
\nS\u00e5 n\u00f6jd som Du levat,
\ns\u00e5 n\u00f6jd gick Du bort<\/p><\/div>

137<\/h3>

Stilla, s\u00e5 stilla Du somnat
\nDin sm\u00e4rta s\u00e5 t\u00e5ligt Du bar
\nFlitiga h\u00e4nder har domnat
\nMen Ditt ljusa minne st\u00e5r kvar<\/p><\/div>

138<\/h3>

I h\u00f6stvindars sus Du somnat stilla
\nEj sjukdom och oro mer g\u00f6r Dig illa
\nSk\u00f6n \u00e4r vilan som graven ger
\nGott att veta Du lider ej mer<\/p><\/div>

139<\/h3>

Du friden har funnit fr\u00e5n
\nsjukdom och sm\u00e4rta
\nMen lever dock alltid hos
\noss i v\u00e5rt hj\u00e4rta
\nTills ringen \u00e4r sluten<\/p><\/div>

140<\/h3>

T\u00e4nk n\u00e4r en g\u00e5ng \u00e4r stillad
\nvarje sm\u00e4rta, vart s\u00e5r \u00e4r l\u00e4kt,
\nvar l\u00e4ngtan n\u00e5tt sin hamn
\nN\u00e4r varje t\u00e5r avtorkas vid
\nGuds hj\u00e4rta
\nOch varje snyftning tystnat i
\nhans famn<\/p><\/div>

141<\/h3>

Djupt i hj\u00e4rtat svider s\u00e5ren
\nL\u00e4k dem, Du som allt f\u00f6rm\u00e5r
\nTorka bort den bittra t\u00e5ren
\nHimlens Herre, Fader v\u00e5r<\/p><\/div>

142<\/h3>

N\u00e4r jag lever har jag dig,
\nd\u00f6r jag \u00e4r du kvar hos mig
\nOm jag lever eller d\u00f6r,
\ndig, o Herre, jag tillh\u00f6r
\n(Sv.ps. 308:1)<\/p><\/div>

143<\/h3>

Jesus sade:
\nJag \u00e4r uppst\u00e5ndelsen och livet
\nDen som tror p\u00e5 mig skall leva
\nom han \u00e4n d\u00f6r
\n(Joh. 11:25)<\/p><\/div>

144<\/h3>

Herre, nu l\u00e5ter du din tj\u00e4nare g\u00e5 hem
\ni frid..
\n(Luk. 2:29)<\/p><\/div>

145<\/h3>

Ske din vilja,
\ns\u00e5som i himmelen,
\ns\u00e5 ock p\u00e5 jorden
\n(Matt. 6:10)<\/p><\/div>

146<\/h3>

Herren \u00e4r god mot dem som v\u00e4ntar p\u00e5 honom, mot den sj\u00e4l som s\u00f6ker honom
\n(Klagovisorna 3:25)<\/p><\/div>

147<\/h3>

Frukta inte, ty jag har befriat dig,
\njag har kallat dig vid mitt namn,
\ndu \u00e4r min
\n(Jes. 43:1)<\/p><\/div>

148<\/h3>

Du omsluter mig p\u00e5 alla sidor
\noch h\u00e5ller mig i din hand
\n(Psalt. 139:5)<\/p><\/div>

149<\/h3>

Jag skall f\u00e5 vandra inf\u00f6r Herren
\ni de levandes land
\n(Psalt. 116:9)<\/p><\/div>

150<\/h3>

Herrens n\u00e5d varar fr\u00e5n evighet
\ntill evighet \u00f6ver dem som fruktar
\nhonom
\n(Psalt. 103:17)<\/p><\/div>

151<\/h3>

Din n\u00e5d \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n liv
\n(Psalt. 63:4)<\/p><\/div>

152<\/h3>

Om jag \u00e4n vandrar i d\u00f6dsskuggans dal,
\nfruktar jag intet ont,
\nty du \u00e4r med mig
\n(Psalt. 23:4)<\/p><\/div>

153<\/h3>

Herren \u00e4r min herde,
\nmig skall intet fattas,
\nhan l\u00e5ter mig vila p\u00e5 gr\u00f6na \u00e4ngar,
\nhan f\u00f6r mig till vatten d\u00e4r jag finner ro
\n(Psalt. 23:1-2)<\/p><\/div>

154<\/h3>

Jag vet att min f\u00f6rlossare
\nlever
\n(Job 19:25)<\/p><\/div>

155<\/h3>

Ack, \u00e4r det redan h\u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt
\np\u00e5 denna jord, s\u00e5 h\u00e4rligt gr\u00f6nt,
\nhur skall det d\u00e5 ej bliva
\ni himmelen, d\u00e4r Gud berett
\nvad ingen h\u00e4r i v\u00e4rlden sett
\noch ord ej kan beskriva
\n(Sv.ps. 200:5)<\/p><\/div>

156<\/h3>

Nu vilar ett hj\u00e4rta, i ljuset och
\nfriden
\nde fr\u00e5gor som tystnat har f\u00e5tt sina
\nsvar,
\noch n\u00f6dens och \u00e5ngestens tid \u00e4r
\nf\u00f6rliden
\nf\u00f6r sj\u00e4len, som lyser i Herrens
\nf\u00f6rvar
\n(Sv.ps. 309:1)<\/p><\/div>

157<\/h3>

T\u00e4nk, n\u00e4r en g\u00e5ng vart varf\u00f6r
\nblir besvarat,
\nvar g\u00e5ta l\u00f6st, som h\u00e4r
\njag grubblat p\u00e5,
\nn\u00e4r allting blir av Herren sj\u00e4lv
\nf\u00f6rklarat,
\nt\u00e4nk, n\u00e4r jag Herrens v\u00e4g skall
\nfullt f\u00f6rst\u00e5
\n(Sv.ps. 320:2)<\/p><\/div>

158<\/h3>

Och herdens r\u00f6st jag k\u00e4nner,
\nsom ropar mig vid namn,
\nd\u00e4r v\u00e4ntar mina v\u00e4nner,
\nd\u00e4r \u00f6ppnar Gud sin famn
\nI Hoppet gl\u00e4ds jag redan
\nsnart finns ej d\u00f6den mer,
\nen liten tid och sedan
\nvarann vi \u00e5terser
\n(Sv.ps. 616:2)<\/p><\/div>

159<\/h3>

Nu \u00e4r livet g\u00f6mt hos Gud
\n\u00c5t honom vi l\u00e4mnar allt
\nHoppet \u00e4r t\u00e4nt i tyngsta sorg
\nIngen \u00e4r gl\u00f6md av Gud
\n(Sv.ps. 627:1)<\/p><\/div>

160<\/h3>

Det finns ett hem l\u00e5ngt bortom
\nsorgens hemland
\nVad h\u00e4r vi tror skall d\u00e4r bli
\nuppenbart,
\noch den som h\u00e4r st\u00e5tt ut i m\u00f6rka
\ndagar
\nskall lyftas upp i ljus som str\u00e5lar
\nklart
\n(Sv.ps. 638:1)<\/p><\/div>

161<\/h3>

Nu ibland de helga sl\u00e4kten
\nvilka ren n\u00e5tt fridens hamn.
\nSkall och jag i vita dr\u00e4kten
\nprisa Gud och Lammets namn.<\/p><\/div>

162<\/h3>

Herre ditt kors l\u00e5t f\u00f6r mitt \u00f6ga st\u00e5,
\nn\u00e4r genom d\u00f6dens dal jag sist skall g\u00e5.
\nSkuggorna fly ifr\u00e5n ljuset av Dig,
\ni liv och d\u00f6d o Jesus bliv hos mig.<\/p><\/div>

163<\/h3>

Om \u00e4n v\u00e4rlden r\u00e4mnar,
\nHerrens n\u00e5d st\u00e5r kvar.
\nTrygg \u00e4r den som l\u00e4mnar
\nsig i hans f\u00f6rvar.<\/p><\/div>

164<\/h3>

Den som tror p\u00e5 sonen han har evigt liv.<\/p><\/div>

165<\/h3>

Djupt genom sj\u00e4len klingar,
\nstundom en himmelsk ton.
\nGer \u00e5t min l\u00e4ngtan vingar,
\nf\u00f6r mig till n\u00e5dens tron.<\/p><\/div>

166<\/h3>

N\u00e5den kan rena,
\nn\u00e5den allena,
\n\u00f6ppnar Guds famn.<\/p><\/div>

167<\/h3>

Till hemmet Du l\u00e4ngtat,
\nnu m\u00e5let Du n\u00e5tt.<\/p><\/div>

168<\/h3>

Han bar Dig hem n\u00e4r h\u00f6stens vindar susa
\nn\u00e4r bladen f\u00e4lls och \u00e4ngen sk\u00f6vlad st\u00e5r.
\nAtt vila ut i himlens nejder ljusa
\ndit h\u00f6stens frost och vinterns natt ej n\u00e5r.<\/p><\/div>

169<\/h3>

Sjung f\u00f6r mig den sk\u00f6na s\u00e5ngen,
\njag skall vakna vid dess torn
\ni den gyllene soluppg\u00e5ngen
\ninf\u00f6r Guds och lammets tron.<\/p><\/div>

170<\/h3>

H\u00f6r fr\u00e5n den fr\u00e4lsta skaran, lovs\u00e5ngens glada ljud,
\nbjuda mig att komma,
\nhem till min fr\u00e4lsnings Gud.<\/p><\/div>

171<\/h3>

En morgon utan synd jag vakna f\u00e5r, en morgon glad hos fr\u00e4lsaren d\u00e4r hemma.
\nF\u00e5r se f\u00f6rklarade hans dyra s\u00e5r
\noch h\u00f6ra ljudet av hans k\u00e4ra st\u00e4mma.<\/p><\/div>

172<\/h3>

Hemma, hemma f\u00e5r vi vila
\nefter slutad kamp och strid.
\nHemma, hemma hos v\u00e5r Fader
\nv\u00e4ntar oss en evig frid.<\/p><\/div>

173<\/h3>

Kom o Jesus bliv mig n\u00e4r,
\nl\u00e5t mig bliva d\u00e4r Du \u00e4r.<\/p><\/div>

174<\/h3>

O saliga tillflyktsort vid Jesu hj\u00e4rta,
\nd\u00e4r viker all oro bort,
\nd\u00e4r l\u00e4ks all sm\u00e4rta hemma
\ni himlen blir allting v\u00e4l.<\/p><\/div>

175<\/h3>

Om livet skall ha sin mening,
\nOm varf\u00f6r skall ha sitt svar,
\nvi m\u00e5st tro p\u00e5 Guds ledning
\nhur underlig \u00e4n den var.<\/p><\/div><\/div><\/div>

1<\/h3>\n

Jossain sis\u00e4ll\u00e4mme olemme
aina yhdess\u00e4<\/p>\n<\/div>

2<\/h3>\n

Muistissasi el\u00e4t
Olet aina j\u00e4ljell\u00e4
Muistamme Sinut
juuri niin kuin sin\u00e4 olit<\/p>\n<\/div>

3<\/h3>\n

On olemassa ilo
suurempi kuin suru
Muistamisen ilo<\/p>\n<\/div>

4<\/h3>\n

Kiitos siit\u00e4, mit\u00e4 olet antanut
Kiitos siit\u00e4, mit\u00e4 olit
Kiitos valoisista muistoista
jonka olet j\u00e4tt\u00e4nyt j\u00e4lkeesi<\/p>\n<\/div>

5<\/h3>\n

Voi, kuinka v\u00e4h\u00e4n tied\u00e4mmek\u00e4\u00e4n
kun kohtalon hetki ly\u00f6
Ja viel\u00e4 v\u00e4hemm\u00e4n arvaamme
kuka kutsun saa<\/p>\n<\/div>

6<\/h3>\n

En olisi uskonut sinua
menett\u00e4isin
Ett\u00e4 silm\u00e4t, jotka loistivat niin
kuten saattaisi hajota<\/p>\n<\/div>

7<\/h3>\n

Kuten kynttil\u00e4t hiljaa palavat
i sina stakar ner
N\u00e4in p\u00e4\u00e4ttyv\u00e4t p\u00e4iv\u00e4mme
Meill\u00e4 ei ole heit\u00e4 en\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

8<\/h3>\n

Yht\u00e4 hiljaa kuin elit
Hiljaa hiljaa poistuit<\/p>\n<\/div>

9<\/h3>\n

Muistot, jotka koskettavat syd\u00e4nt\u00e4mme
ei mene koskaan hukkaan<\/p>\n<\/div>

10<\/h3>\n

Kaksi silm\u00e4\u00e4 kiinni
Kaksi k\u00e4tt\u00e4 ristiss\u00e4
levolla paikalla<\/p>\n<\/div>

11<\/h3>\n

Ja sen tulee tapahtumaan
hyvin kirkkaina p\u00e4ivin\u00e4,
kunhan n\u00e4emme
ja viipyillen ymm\u00e4rt\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

12<\/h3>\n

V\u00e4hemm\u00e4n sanottu on enemm\u00e4n
syvin tunnettu
Sent\u00e4hden olkoon kiitoksemme
ainoastaan<\/p>\n<\/div>

13<\/h3>\n

Kaikki on annettu
henkil\u00f6, joka lainaa<\/p>\n<\/div>

14<\/h3>\n

Muistomme ilomme
Toivomme j\u00e4lleenn\u00e4kemist\u00e4<\/p>\n<\/div>

15<\/h3>\n

Kohdata ja erota on el\u00e4m\u00e4n kulku
Erota ja tavata on toivon laulu<\/p>\n<\/div>

16<\/h3>\n

Mik\u00e4\u00e4n p\u00e4iv\u00e4 ei ole niin pitk\u00e4
ett\u00e4 sen ilta ei tule<\/p>\n<\/div>

17<\/h3>\n

Maa v\u00e4ist\u00e4\u00e4 huolensa
sen rauhan puolesta, joka kest\u00e4\u00e4
Hauta kaiken sovittaa
taivas kaiken selitt\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

18<\/h3>\n

Jumala meille lohdun antaa surussa
Ett\u00e4 se, jota rakastamme, ei k\u00e4rsi enemp\u00e4\u00e4<\/p>\n<\/div>

19<\/h3>\n

Hyv\u00e4 syd\u00e4mesi
Valoisa mielesi
meill\u00e4 on elett\u00e4v\u00e4
kiitollisena muistaen<\/p>\n<\/div>

20<\/h3>\n

Rehellinen ja ahkera oli vaelluksesi
Hiljaa ja rauhassa poistuit<\/p>\n<\/div>

21<\/h3>\n

Sinulle on kaikki valmista
kaikki piilotettu ilmeiseksi
Pimeys ei ole pime\u00e4\u00e4 Sinulle
ja pime\u00e4ss\u00e4 Sin\u00e4 n\u00e4et minut<\/p>\n<\/div>

22<\/h3>

Kohta kirkon kellot
\nmana oss,
\nj\u00e4tt\u00e4\u00e4 Sinut rauhaan
\nN\u00e4hd\u00e4\u00e4n, kiitos kaikesta
\ntapaamme jonkin ajan kuluttua<\/p><\/div>

23<\/h3>

\u00c4l\u00e4 sano murheissasi
\nett\u00e4 olen kuollut
\nSano kiitollisuudella
\nett\u00e4 olen el\u00e4nyt<\/p><\/div>

24<\/h3>

Siell\u00e4 miss\u00e4 tuulet laulavat
\nh\u00e4nen ikuinen riemulaulunsa
\nUnohdamme raskaat surut
\nja tavata j\u00e4lleen kerran<\/p><\/div>

25<\/h3>

Niin hiljaa saapui kuolema
\nse tuli yst\u00e4v\u00e4n\u00e4
\nSe otti sinua k\u00e4dest\u00e4
\nJa toi sinut kotiin<\/p><\/div>

26<\/h3>

L\u00e4hdet pois meid\u00e4n luotamme
\nmutta ei ole poissa
\nAjatuksissamme
\nEl\u00e4t edelleen<\/p><\/div>

27<\/h3>

Hiljaa tuli kuolema
\nTule yst\u00e4v\u00e4n\u00e4
\nOttaa k\u00e4dest\u00e4
\nja toi Sinut kotiin<\/p><\/div>

28<\/h3>

Kest\u00e4v\u00e4n ja hyv\u00e4n el\u00e4m\u00e4n olet el\u00e4nyt
\nSinun aikasi
\nKiitollisina toivomme Sinulle,
\nLepo rauhassa<\/p><\/div>

29<\/h3>

Muistojen hentoinen sateenkaari
\non elinsiltamme Luoksesi<\/p><\/div>

30<\/h3>

Muistoa vaalitaan
\nmit\u00e4 el\u00e4m\u00e4ll\u00e4 oli tarjota
\nIk\u00e4v\u00e4 n\u00e4ytt\u00e4\u00e4 mit\u00e4
\nkuolema otti<\/p><\/div>

31<\/h3>

Olit niin v\u00e4synyt
\nSinun kalpea poskesi
\nSilit\u00e4 itsesi rauhaan
\nIkuisuuden tuulesta<\/p><\/div>

32<\/h3>

Kokoontua yhteen, erota, l\u00e4hte\u00e4 matkaan
\nn\u00e4in kohtalomme on m\u00e4\u00e4r\u00e4tty
\ntulla<\/p><\/div>

33<\/h3>

Ihana on rauha
\nlep\u00e4\u00e4 hiljaisessa haudassasi
\nOlet t\u00e4ytt\u00e4nyt teht\u00e4v\u00e4si ajallasi
\nKiitos n\u00f6yr\u00e4sti kaikesta, mit\u00e4 annoit<\/p><\/div>

34<\/h3>

Ihanaa on lev\u00e4t\u00e4 kun
\nvoimat puutuvat
\nIhanaa ikuisessa levossa
\nnukahtaa<\/p><\/div>

35<\/h3>

Haluaisimme niin kovasti pit\u00e4\u00e4
\nSin\u00e4 j\u00e4ljell\u00e4
\nMaan p\u00e4\u00e4llisluonteinen hetkesi
\ntoteutunut tavara<\/p><\/div>

36<\/h3>

Kutsu el\u00e4m\u00e4\u00e4n ja kuolemattomuuteen
\nOnko ihminen Jumalan kautta kuoleman kautta<\/p><\/div>

37<\/h3>

Kiit\u00e4mme kaikesta siit\u00e4, mit\u00e4
\nel\u00e4m\u00e4ss\u00e4 jonka annoit
\nRakkauden ja onnen puolesta
\nMiten kauniisti olet ajatellut
\nKaikesta mit\u00e4 olet tehnyt
\nsinun omillesi<\/p><\/div>

38<\/h3>

Miten ihanaa nukahtaa
\nkun p\u00e4iv\u00e4 on ohi
\nIhanpa ihanaa lev\u00e4t\u00e4
\nk\u00e4rsimyksest\u00e4 ulos<\/p><\/div>

39<\/h3>

El\u00e4m\u00e4n tunnit ovat lyhyet
\nLopun aavistus kaukana on
\nEtt\u00e4 olet nyt poissa
\nMeille k\u00e4sitt\u00e4m\u00e4t\u00f6nt\u00e4 on<\/p><\/div>

40<\/h3>

Oi avaruus, anna kirkkautesi
\nPyyt\u00e4\u00e4 Varmuuden sanoja
\nett\u00e4 el\u00e4m\u00e4 ei koskaan lopu
\ntuhkassa ja maassa<\/p><\/div>

41<\/h3>

T\u00e4ysin purjein
\nauringonlaskussa
\nalukseni liukuu
\nkaukaiseen maahan
\nSiell\u00e4 lahti odottaa,
\njossa laulu vaimenee
\nsiell\u00e4 aalto nukahtaa,
\nrannalla<\/p><\/div>

42<\/h3>

Kun kev\u00e4t itse\u00e4\u00e4n pukee
\nsuloisimmassa vihre\u00e4ss\u00e4
\nMe tahdomme sinut hautaan k\u00e4tke\u00e4
\nNiin nopeasti sin\u00e4
\noss rycktes bort
\nFr\u00e5n livet till d\u00f6den
\n\u00e4r steget s\u00e5 kort<\/p><\/div>

43<\/h3>

Din levnadsdag \u00e4r slut,
\nDin jordevandring \u00e4ndad
\nDu h\u00e4r har k\u00e4mpat ut
\noch dina k\u00e4ra l\u00e4mnat
\nNu vilar Du i ro och frid
\nHos Jesus Krist till evig tid<\/p><\/div>

44<\/h3>

Varmt var Ditt hj\u00e4rta
\nOch glatt Ditt sinne
\nLjust och soligt
\nLyser Ditt minne<\/p><\/div>

45<\/h3>

Vi \u00f6dmjukt b\u00f6jer v\u00e5rt huvud
\nF\u00f6r allt utav livet vi f\u00e5tt
\nN\u00e4r aftonen slutligen nalkas
\nVi minns de lyckliga stunderna blott<\/p><\/div>

46<\/h3>

Salig n\u00e4r stunden kommer,
\nvara beredd att g\u00e5.
\nSalig att vara redo
\natt f\u00f6r Guds \u00e5syn st\u00e5.<\/p><\/div>

47<\/h3>

V\u00e5rt liv likt en aftonrodnad s\u00e5 fort,
\nack s\u00e5 fort brunnit ned.
\nMen jag vet om en underbar morgon,
\nvars sol aldrig mer skall g\u00e5 ner.<\/p><\/div>

48<\/h3>

Icke d\u00f6d fast livet flytt,
\nanden har blott boning bytt.<\/p><\/div>

49<\/h3>

Ljus efter m\u00f6rker, vilan s\u00e5 sk\u00f6n.<\/p><\/div>

50<\/h3>

Vida, vida min dr\u00f6m mig f\u00f6r,
\nh\u00e4n mot o\u00e4ndligheten.
\nJordens oro ej mig mer st\u00f6r,
\nall dess strid \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ten.<\/p><\/div>

51<\/h3>

Hj\u00e4rtat stannat
\n\u00f6gon slutit
\nlivets sista krafter trytit<\/p><\/div>

52<\/h3>

Det brister en str\u00e4ng h\u00e4r nere,
\nd\u00e4r uppe den st\u00e4mmes klar.
\nGenom tidl\u00f6sa \u00e5ldrar,
\nklingar den underbart.<\/p><\/div>

53<\/h3>

Frigjord Du m\u00e5let f\u00f6r din l\u00e4ngtan
\nfunnit hemmet det eviga.<\/p><\/div>

54<\/h3>

Ro vi unna Ditt hj\u00e4rta
\nn\u00e4r Du vilar fri fr\u00e5n sm\u00e4rta.<\/p><\/div>

55<\/h3>

N\u00e4r kallelsen lj\u00f6d,
\nvem kunde Dig hindra p\u00e5 f\u00e4rden.<\/p><\/div>

56<\/h3>

Din verksamma dag har n\u00e5tt sitt slut.
\nDin ordnande hand har domnat,
\nmorgonen kom Du k\u00e4mpat ut,
\ni frid Du stilla somnat.<\/p><\/div>

57<\/h3>

V\u00e5rt hem \u00e4r bortom graven
\ni ljusets sk\u00f6na v\u00e4rld och livet<\/p><\/div>

58<\/h3>

Nu kallar klockorna
\nNu n\u00e5r mig r\u00f6sten
\nNu b\u00e5das flyttning till en annan v\u00e4rld.
\nS\u00e5 kort var sommaren s\u00e5 tidig h\u00f6sten.
\nL\u00e5t mig st\u00e5 reda f\u00f6r sista f\u00e4rd.<\/p><\/div><\/div><\/div>

59<\/h3>

F\u00f6rlustens hela storhet
\njag ej har fattat \u00e4n
\nvet blott att jag har mistat
\nmin allra b\u00e4sta v\u00e4n
\nD\u00e5 viskar jag de orden
\nde vackraste jag vet
\nDu var mitt allt p\u00e5 jorden
\noch min i evighet<\/p><\/div>

60<\/h3>

Av litet gav Du mycket
\nAv gl\u00e4dje gav Du mer
\nAv k\u00e4rlek gav Du allt<\/p><\/div>

61<\/h3>

I glada stunder vi
\nfr\u00f6jdades och log
\nVi nj\u00f6t av livets under
\ntills \u00f6det h\u00e5rt oss slog
\nN\u00e4r sorgen nu oss fann
\nvi hade ju varann
\nNu viskar jag de orden
\nde vackraste jag vet:
\nDu var mitt allt p\u00e5 jorden
\noch min i evighet<\/p><\/div>

62<\/h3>

N\u00e4r dagen synes oss som b\u00e4st
\nKom d\u00f6den som v\u00e5r g\u00e4st
\nH\u00e4mtar det som k\u00e4rast var
\nL\u00e4mnar bara tomhet kvar<\/p><\/div>

63<\/h3>

Min tr\u00f6st att Du, min \u00e4lskade,
\nej beh\u00f6ver lida mer<\/p><\/div>

64<\/h3>

Jag viskar \u00f6mt de orden
\nde vackraste jag vet,
\nDu var mitt allt p\u00e5 jorden
\noch i all evighet<\/p><\/div>

65<\/h3>

Din kind ej mer
\njag smeka kan
\nej trycka Dina h\u00e4nder
\nDu kommit till ett annat land
\nd\u00e4r inget ont Dig h\u00e4nder<\/p><\/div>

66<\/h3>

Begr\u00e5t ej mig, nu \u00e4r jag
\nlycklig vorden
\nMin boja bruten och
\nmin ande fri
\nJag l\u00e4mnar Er jag \u00e4lskat
\nmest p\u00e5 jorden
\nF\u00f6r att hos Gud \u00e4n
\nlyckligare bli<\/p><\/div>

67<\/h3>

Som en liten \u00e4ngel
\nDu till oss kom,
\nlog och v\u00e4nde hastigt om<\/p><\/div>

68<\/h3>

Du l\u00e4ngtade s\u00e5 efter
\nljuset och v\u00e5ren
\nN\u00e4r den kom gick Du
\nhastigt ifr\u00e5n oss
\nVi hann ej ta ett riktigt farv\u00e4l
\nDet k\u00e4nns s\u00e5 tomt efter Dig<\/p><\/div>

69<\/h3>

Pl\u00f6tsligt var lyckan
\nf\u00f6rvandlad av \u00f6det
\nAllt blev s\u00e5 dystert,
\ns\u00e5 m\u00f6rkt och kallt
\nBorta \u00e4r gl\u00e4djen,
\nk\u00e4rleken, st\u00f6det
\nTy Du var v\u00e5r trygghet,
\nv\u00e5r tr\u00f6st, v\u00e5rt allt<\/p><\/div>

70<\/h3>

Varf\u00f6r skulle Du s\u00e5
\nhastigt ryckas bort
\nV\u00e5r \u00e5lders saga blev
\ns\u00e5 kort<\/p><\/div>

71<\/h3>

Ditt varma hj\u00e4rta
\nslutat sl\u00e5
\nDu alltf\u00f6r tidigt fick
\nfr\u00e5n oss g\u00e5
\nTack f\u00f6r den k\u00e4rlek
\nDu oss givit har
\nDitt vackra ljusa
\nminne lever kvar<\/p><\/div>

72<\/h3>

Ditt hem som Du \u00e4lskat
\nd\u00e4r blommor har spirat
\ndet l\u00e4mnar Du nu f\u00f6r en
\nsk\u00f6nare v\u00e4rld<\/p><\/div>

73<\/h3>

Tack f\u00f6r allt gott som
\nDu oss givit
\nDin rena k\u00e4rlek till oss envar
\nH\u00e4r har s\u00e5 tomt och \u00f6de blivit
\nDitt goda minne lever kvar<\/p><\/div>

74<\/h3>

Du m\u00f6ter oss ej mer som f\u00f6rr
\nV\u00e4lkomnande d\u00e4rhemma
\nVid hemmets k\u00e4ra d\u00f6rr
\nD\u00e4r h\u00f6rs ej mer Din st\u00e4mma
\nDin plats \u00e4r tom vid f\u00f6nstrets karm
\nD\u00e4r du oss v\u00e4ntat ofta
\nKring Din gestalt, Din blick s\u00e5 varm
\nBlott minnets rosor dofta<\/p><\/div>

75<\/h3>

Du var s\u00e5 god, Du var s\u00e5 glad
\nDu l\u00e4mnar bara vackra minnen
\nS\u00e5 sv\u00e5r \u00e4r \u00e4nd\u00e5 denna dag
\nS\u00e5 sorgsna v\u00e5ra sinnen
\nMen tack f\u00f6r allt vad Du oss sk\u00e4nkt
\nVi vet Du p\u00e5 oss alltid t\u00e4nkt
\nTack f\u00f6r v\u00e5ra lyckliga \u00e5r tillsammans<\/p><\/div>

76<\/h3>

Tung blir den v\u00e4g och
\nm\u00f6rk den kv\u00e4ll
\njag nu skall ensam vandra
\nMen snart i samma fridens tj\u00e4ll
\nvi vila hos varandra<\/p><\/div>

77<\/h3>

Slumra gott Du k\u00e4ra
\nHav tack f\u00f6r allt Du gjort
\nVi skall i hj\u00e4rtat b\u00e4ra
\nDitt minne ljust och stort<\/p><\/div>

78<\/h3>

Du l\u00e4mnade livet,
\nvi stannade kvar
\nMen djupt i v\u00e5rt hj\u00e4rta
\nvi g\u00f6mmer ett rum d\u00e4r Du bor,
\nty all gott Du oss gav
\nVi aldrig, nej aldrig det
\ngl\u00f6mmer<\/p><\/div>

79<\/h3>

Det suckar av vemod
\nd\u00e5 banden de brista
\nDet tar om v\u00e5rt hj\u00e4rta
\nd\u00e5 k\u00e4ra vi mista
\nDin blick har slocknat
\nDin r\u00f6st har tystnat
\nDu funnit frid<\/p><\/div>

80<\/h3>

Ditt hj\u00e4rta som klappat
\ns\u00e5 varmt f\u00f6r de Dina
\n\u00f6gon som vakat och
\nstr\u00e5lat s\u00e5 \u00f6mt
\nHar stannat och
\nslocknat till sorg f\u00f6r oss alla
\nMen vad Du oss gjort
\nskall aldrig bli gl\u00f6mt<\/p><\/div>

81<\/h3>

Ett verksamt liv har
\nslocknat ut
\nEn flitig hand har domnat
\nDin arbetsdag har n\u00e5tt
\nsitt slut
\nOch i Guds hand Du somnat
\nDin k\u00e4ra st\u00e4mma tystnat har
\nMen vackert st\u00e5r Ditt minne kvar<\/p><\/div>

82<\/h3>

Hur tomt det efter Dig
\nhar blivit
\nDet k\u00e4nns som solens
\nljus f\u00f6r oss g\u00e5tt ner
\nTy ingen s\u00e5som Du har
\nk\u00e4rlek givit
\nDin plats kan aldrig
\nfyllas mer<\/p><\/div>

83<\/h3>

S\u00e5 vila i frid ty dagen \u00e4r slut
\nDitt redbara hj\u00e4rta har somnat
\nDin livsg\u00e4rning lever,
\nden sinar ej ut
\nfast handen i d\u00f6den har domnat
\nVi tacka f\u00f6r allt vad i livet Du sk\u00e4nkt
\nF\u00f6r k\u00e4rlek och omsorg
\nvad vackert Du t\u00e4nkt
\nM\u00e5 klockorna ringa till vila<\/p><\/div>

84<\/h3>

Vi hann ej s\u00e4ga Dig
\nfarv\u00e4l ty d\u00f6den kom s\u00e5 fort
\nMen nu vi s\u00e4ga Dig v\u00e5rt tack
\nvid evighetens port<\/p><\/div>

85<\/h3>

Gud m\u00e4rker n\u00e4r stegen \u00e4r tunga
\noch tr\u00f6tta de \u00e4lskades drag
\nHan m\u00e4rker n\u00e4r krafterna sviker
\noch hj\u00e4rtat sl\u00e5r mattare slag
\nD\u00e5 \u00f6ppnar han k\u00e4rleksfullt famnen
\noch l\u00e5ter dem somna i frid<\/p><\/div>

86<\/h3>

Hand i hand fr\u00e5n ungdoms\u00e5ren
\nVi troget vandrat med varann
\nVi delat k\u00e4rlek, hopp och frid
\nVi delat sjukdom, sorg och strid<\/p><\/div>

87<\/h3>

Nu tomt det efter Dig
\nhar blivit
\nDet k\u00e4nns som solens
\nljus f\u00f6r oss g\u00e5tt ner
\nTy ingen s\u00e5som Du har
\nk\u00e4rlek givit
\nDin plats kan aldrig
\nfyllas mer<\/p><\/div>

88<\/h3>

Stilla s\u00e5 stilla gick solen ner,
\nslutad \u00e4r arbetsdagen
\nHj\u00e4lpande handen ej r\u00e4ckes mer
\nstr\u00e5lande \u00f6gat ej mer mot oss ler
\nminnet det ljusa f\u00f6rbliver<\/p><\/div>

89<\/h3>

S\u00e5 vandra v\u00e5ra k\u00e4ra genom evighetens d\u00f6rr
\noch ingenting p\u00e5 jorden kan bli som f\u00f6rr,
\nmen tankarna skall f\u00f6lja dem som stj\u00e4rnorna i rymd.
\nVisst unnar vi dem vilan.
\nFast blick av t\u00e5rar \u00e4r skymd.
\nTack k\u00e4ra \u2026. f\u00f6r barndoms minnen.<\/p><\/div>

90<\/h3>

Minnet lever det kan ej jordas,
\ndet kan ej g\u00f6mmas bland stoft och grus.
\nNej det skall leva i f\u00e5gels\u00e5ngen,
\ni blommors doft och i vindens sus.<\/p><\/div>

91<\/h3>

Bortom tidens dunkla v\u00e5gor,
\nfridens vindar fl\u00e4kta stilla.
\nD\u00e4r finns svar p\u00e5 alla fr\u00e5gor,
\ninga tvivel d\u00e4r f\u00f6rvilla.<\/p><\/div><\/div><\/div>

92<\/h3>

Tack, Maka och Mor,
\nf\u00f6r allt Du varit
\nTack f\u00f6r den gl\u00e4dje i hemmet Du var
\nTack f\u00f6r de lyckliga
\n\u00e5ren som farit
\nTack f\u00f6r de minnen,
\nDu l\u00e4mnat kvar<\/p><\/div>

93<\/h3>

Jag sover gott,
\nej mer jag sm\u00e4rta k\u00e4nner
\nTyst d\u00f6dens \u00e4ngel
\nviskar sov i frid
\nGr\u00e5t icke, k\u00e4re make,
\nbarn och v\u00e4nner
\nJag vilar n\u00f6jd och fri
\nfr\u00e5n jordens strid<\/p><\/div>

94<\/h3>

Sov i ro, min k\u00e4ra Maka
\nSov i ro v\u00e5r lilla Mor
\nIngen vet, hur vi Dig sakna
\nAck vad tomheten \u00e4r stor<\/p><\/div>

95<\/h3>

Mors tr\u00f6tta huvud har
\nlagt sig till ro
\nFlitiga h\u00e4nder f\u00e5tt vila
\nNu sover hon lugnt i sitt tysta bo
\nDit v\u00e5ra tankar ila<\/p><\/div>

96<\/h3>

Lilla Mor, ack v\u00e5rt hj\u00e4rta
\n\u00c4r s\u00e5 fullt av tack till Dig
\nVi som aldrig kunnat fatta
\nVad det var att mista Dig
\nGud han giver m\u00e5nga
\ng\u00e5vor om och om igen
\nMen han giver blott en moder
\nAldrig f\u00e5r vi Mor igen<\/p><\/div>

97<\/h3>

Vila, vila Du k\u00e4ra i ro
\nV\u00e4nliga skuggor h\u00f6lja Ditt bo
\nAftonens stj\u00e4rna skimrar s\u00e5 blid
\n\u00c4lskade Maka, vila i frid<\/p><\/div>

98<\/h3>

Hur tyst, hur \u00f6de, hur
\ntomt h\u00e4r hemma
\nN\u00e4r den vi \u00e4lskat oss
\nl\u00e4mnat har
\nEj mer h\u00f6r vi hennes
\nk\u00e4ra st\u00e4mma
\nMen i v\u00e5rt minne hon
\nlever kvar<\/p><\/div>

99<\/h3>

K\u00e4ra lilla Mamma,
\nnu \u00e4r Din str\u00e4van slut
\nAll sm\u00e4rta den \u00e4r borta
\noch Du f\u00e5r vila ut
\nF\u00f6r allt vi vill Dig tacka
\nf\u00f6r k\u00e4rlek rik och stor
\nF\u00f6r omsorg och all m\u00f6da
\ntack k\u00e4ra lilla Mor<\/p><\/div>

100<\/h3>

Du ledde oss varsamt i
\nbarndomens \u00e5r
\nDu gav oss den k\u00e4rlek
\nen Mor blott f\u00f6rm\u00e5r
\nDu l\u00e4rde oss se,
\np\u00e5 v\u00e5r framtid med tro
\nAtt lyckliga dagar en
\ng\u00e5ng skulle gro
\nVi tackar Dig Mor, f\u00f6r
\nden kraft Du oss gav
\nDu var, lilla Mor, vad
\nmest vi h\u00f6ll av<\/p><\/div>

101<\/h3>

Nu har du vandrat, lilla Mor
\nL\u00e5ngt bort till v\u00e4gens slut
\nDu nu hos Dina k\u00e4ra bor
\nDitt lidande har ebbat ut
\nTack f\u00f6r allt Du oss l\u00e4rt och gett
\nOm evig ro till Gud vi bett<\/p><\/div>

102<\/h3>

N\u00e4r Far gick bort,
\ns\u00e5 ensam blev Din strid
\nNu k\u00e4ra Mor,
\nhar \u00e4ven Du f\u00e5tt frid
\nSov, k\u00e4ra tv\u00e5,
\nsom delat livets \u00f6den
\nI gravens ro f\u00f6renade i d\u00f6den<\/p><\/div>

103<\/h3>

Slumra Moder, slut \u00e4r striden
\nDu har funnit frid och ro
\nHos Din Gud i himlafriden
\nD\u00e4r f\u00e5r Du f\u00f6r evigt bo<\/p><\/div>

104<\/h3>

Sov i ro, Du lilla Mor
\nfr\u00e5n all livets sm\u00e4rta
\nTack f\u00f6r all Din omsorg stor
\n\u00f6mma modershj\u00e4rta
\nSov i ro, fr\u00e5n oro all
\nuti tysta griften
\nDjupt Ditt minne leva skall
\nunder livets skiften<\/p><\/div>

105<\/h3>

Tack lilla Mor f\u00f6r \u00e5ren som g\u00e5tt
\nTack f\u00f6r all k\u00e4rlek och omsorg vi f\u00e5tt
\nTack f\u00f6r all \u00f6mhet och v\u00e4nlighet stor
\nTack f\u00f6r allt v\u00e5r \u00e4lskade Mor<\/p><\/div>

106<\/h3>

Var finns en k\u00e4rlek som
\nintill d\u00f6den
\nst\u00e5r of\u00f6r\u00e4ndrad i alla \u00f6den
\nSom likt Guds \u00e4ngel oss \u00f6vervakar
\noch fordrar intet, men allt f\u00f6rsakar
\nP\u00e5 denna jord finns endast en
\nen Moders k\u00e4rlek allen<\/p><\/div>

107<\/h3>

Alltid n\u00f6jd och glad Mor var
\nTr\u00f6st och k\u00e4rlek allt hon gav
\nAlltid i v\u00e5rt hj\u00e4rta bor
\nMinnet av en \u00e4lskad Mor<\/p><\/div>

108<\/h3>

Det finns ett l\u00f6fte fr\u00e5n en
\ngammal s\u00e4gen
\natt moders\u00f6gat aldrig slocknar ut
\nDet kastar solig str\u00e5lglans
\n\u00f6ver v\u00e4gen,
\nsom f\u00f6ljer oss till livets slut<\/p><\/div>

109<\/h3>

Mycket blir oss givet
\nm\u00e5ngen skatt s\u00e5 stor
\nMen blott en g\u00e5ng i livet
\ngives oss en Mor
\nOch n\u00e4r detta varma hj\u00e4rta
\ninte klappar mera h\u00e4r,
\nd\u00e5 k\u00e4nner vi med sm\u00e4rta
\natt det b\u00e4sta borta \u00e4r<\/p><\/div>

110<\/h3>

Klockorna ringa s\u00e5 sakta till ro
\nMor har f\u00e5tt ett lugnare bo
\nAftonens stj\u00e4rna lyser s\u00e5 blid
\nSov, lilla Mor, vila i frid<\/p><\/div>

111<\/h3>

Far har r\u00e4ckt ut handen
\nMor har fattat den
\nP\u00e5 den andra stranden
\nM\u00f6tas de igen<\/p><\/div>

112<\/h3>

\u00d6gonen slutits, tiden var inne
\nDjup \u00e4r v\u00e5r sorg fast\u00e4n ljust ditt minne
\nK\u00e4rlek och godhet lyste din stig
\nTack k\u00e4ra Mamma, vila i frid<\/p><\/div>

113<\/h3>

Jumala meille lohdun antaa surussa
\nAtt Mor nu slipper lida mer<\/p><\/div>

114<\/h3>

En tr\u00f6tt liten Mor med
\nsilvergr\u00e5tt h\u00e5r
\noch en panna som pl\u00f6jts
\nav bekymmer och \u00e5r
\nMed blick som var
\nleende solig och klar
\nS\u00e5 lever Din bild bland
\nde Dina kvar<\/p><\/div>

115<\/h3>

F\u00f6r alla fanns rum i Ditt hj\u00e4rta
\nF\u00f6r alla Du gjorde Ditt allt
\nDu deltog i gl\u00e4dje och sm\u00e4rta
\nHav tack, lilla Mamma, f\u00f6r allt<\/p><\/div>

116<\/h3>

Avskedets stund f\u00f6r
\nalltid har kommit,
\nsolen har s\u00e4nkt sina
\nstr\u00e5lar i frid
\nBorta f\u00f6r alltid \u00e4r Mor
\nsom vi \u00e4lskat,
\nborta fr\u00e5n v\u00e4rldens oro
\noch strid
\nSaknad av m\u00e5nga men
\nmest av de sina
\nLeva Du skall uti
\nminnenas led
\nTyst \u00e4r v\u00e5r h\u00e4lsning,
\nsakta vi viska,
\nsov gott, k\u00e4ra Mamma,
\nLepo rauhassa<\/p><\/div>

117<\/h3>

Tag himmelens Fader i Din v\u00e5rd
\nden k\u00e4ra som vi sakna
\noch l\u00e5t henne vila i Din v\u00e5rd
\noch i Ditt rike vakna<\/p><\/div><\/div><\/div>

118<\/h3>

Det fanns f\u00f6r oss alla ett
\nrum i Ditt hj\u00e4rta
\nF\u00f6r alla utav oss Du
\ngjorde Ditt allt
\nDu deltog med oss i v\u00e5r
\ngl\u00e4dje och sm\u00e4rta
\nHav tack, lilla pappa,
\nhav tack f\u00f6r allt<\/p><\/div>

119<\/h3>

Mor har r\u00e4ckt Dig handen
\nDu har fattat den
\nP\u00e5 den andra stranden
\nHar ni m\u00f6tts igen<\/p><\/div>

120<\/h3>

Nu, k\u00e4re Far, Du fr\u00e5n oss farit
\nUpp till en annan, b\u00e4ttre v\u00e4rld
\nVi tacka Dig f\u00f6r vad Du varit
\nVid hemmets lugna varma h\u00e4rd
\nDe vackra minnena av Dig
\nSkall st\u00e4ndigt lysa p\u00e5 v\u00e5r stig<\/p><\/div>

121<\/h3>

Sov gott, k\u00e4re Far i
\ngravens ro
\nHav tack f\u00f6r Din k\u00e4rlek,
\nDin m\u00f6da och tro<\/p><\/div>

122<\/h3>

Tack Far, f\u00f6r de lyckliga \u00e5ren
\nF\u00f6r k\u00e4rlekens manande bud
\nF\u00f6r uppoffring \u00e4nda till b\u00e5ren
\nF\u00f6r trohet mot m\u00e4nniskor och Gud<\/p><\/div>

123<\/h3>

Tom blir platsen i
\nhemmets vr\u00e5
\nTung blir v\u00e4gen att
\nensam g\u00e5
\nTack k\u00e4re make f\u00f6r de
\n\u00e5r som g\u00e5tt
\nTack k\u00e4re Far f\u00f6r allt vi
\nf\u00e5tt<\/p><\/div><\/div><\/div>

124<\/h3>

Slumra s\u00e5 tyst fr\u00e5n sol och v\u00e5r
\nSlumra s\u00e5 stilla fr\u00e5n sm\u00e4rtans t\u00e5r
\nLjuv \u00e4r vilan i ljus och frid
\nFj\u00e4rran borta fr\u00e5n livets strid<\/p><\/div>

125<\/h3>

Solen har dalat,
\ndagen \u00e4r slut
\nStilla \u00e4r klappande hj\u00e4rtat
\nSk\u00f6nt \u00e4r att vila fr\u00e5n lidandet ut
\nSomna fr\u00e5n allt som har sm\u00e4rtat<\/p><\/div>

126<\/h3>

Vad du lidit ingen k\u00e4nner
\nty Du sj\u00e4lv Din b\u00f6rda bar
\nDu var glad bland Dina v\u00e4nner
\nfast Du oftast pl\u00e5gad var<\/p><\/div>

127<\/h3>

Ej sjukdom och oro
\nmer g\u00f6r Dig illa
\nSk\u00f6nt \u00e4r att veta
\nDu lider ej mer<\/p><\/div>

128<\/h3>

F\u00f6r den som sjukdom
\nblott \u00e4r givet
\n\u00e4r d\u00f6den sk\u00f6nare
\n\u00e4n livet<\/p><\/div>

129<\/h3>

Du somnade stilla
\nn\u00e4r f\u00e4rden var slut
\nFr\u00e5n allt vad Du lidit
\nDu nu vilar ut<\/p><\/div>

130<\/h3>

Du led i tysthet
\nmen slut \u00e4r striden
\nNu famnas Du av den
\ndjupa friden,
\nd\u00e4r ingen klagar
\noch ingen gr\u00e5ter
\nV\u00e5rt hopp \u00e4r,
\natt vi tr\u00e4ffas \u00e5ter<\/p><\/div>

131<\/h3>

Bort i rymden skyar t\u00e5ga
\nskimrande i aftongl\u00f6d
\noch mot dagens sista l\u00e5ga
\nSkaparen ro mot pl\u00e5gan bj\u00f6d<\/p><\/div>

132<\/h3>

Allt vad Du lidit
\nvi nog ej f\u00f6rst\u00e5tt
\nVi stod vid Din sida
\ns\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6sa blott
\nVi ville s\u00e5 g\u00e4rna
\nbeh\u00e5lla Dig kvar
\nMen Din tid p\u00e5 jorden
\nnu fullbordad var<\/p><\/div>

133<\/h3>

V\u00e4nlig, god Du alltid varit
\nUtan klagan sm\u00e4rtan bar
\nIngen vet vad Du har lidit
\nNu Du vilan funnit har<\/p><\/div>

134<\/h3>

Vi nu m\u00e5ste sorgen b\u00e4ra
\nFast\u00e4n tom \u00e4r hemmets vr\u00e5
\nVad Du gav \u00e5t Dina k\u00e4ra
\nFinns i minnet kvar \u00e4nd\u00e5<\/p><\/div>

135<\/h3>

Vad \u00e4r att d\u00f6, det \u00e4r att somna
\nFr\u00e5n lidandet i sm\u00e4rtans land
\nDet \u00e4r att sakta ljuvligt domna
\nLikt en v\u00e5g som rullar in mot strand
\nDet \u00e4r att \u00f6ver floden ila
\nTill hemmets famn till ro och vila<\/p><\/div>

136<\/h3>

Aldrig en suck,
\naldrig en klagan
\nAlltid f\u00f6rn\u00f6jd p\u00e5 jorden Du g\u00e5tt
\nT\u00e5ligt Du bar dina sjukdomsdagar
\nS\u00e5 n\u00f6jd som Du levat,
\ns\u00e5 n\u00f6jd gick Du bort<\/p><\/div>

137<\/h3>

Stilla, s\u00e5 stilla Du somnat
\nDin sm\u00e4rta s\u00e5 t\u00e5ligt Du bar
\nFlitiga h\u00e4nder har domnat
\nMen Ditt ljusa minne st\u00e5r kvar<\/p><\/div>

138<\/h3>

I h\u00f6stvindars sus Du somnat stilla
\nEj sjukdom och oro mer g\u00f6r Dig illa
\nSk\u00f6n \u00e4r vilan som graven ger
\nGott att veta Du lider ej mer<\/p><\/div>

139<\/h3>

Du friden har funnit fr\u00e5n
\nsjukdom och sm\u00e4rta
\nMen lever dock alltid hos
\noss i v\u00e5rt hj\u00e4rta
\nTills ringen \u00e4r sluten<\/p><\/div>

140<\/h3>

T\u00e4nk n\u00e4r en g\u00e5ng \u00e4r stillad
\nvarje sm\u00e4rta, vart s\u00e5r \u00e4r l\u00e4kt,
\nvar l\u00e4ngtan n\u00e5tt sin hamn
\nN\u00e4r varje t\u00e5r avtorkas vid
\nGuds hj\u00e4rta
\nOch varje snyftning tystnat i
\nhans famn<\/p><\/div>

141<\/h3>

Djupt i hj\u00e4rtat svider s\u00e5ren
\nL\u00e4k dem, Du som allt f\u00f6rm\u00e5r
\nTorka bort den bittra t\u00e5ren
\nHimlens Herre, Fader v\u00e5r<\/p><\/div><\/div><\/div>

142<\/h3>

N\u00e4r jag lever har jag dig,
\nd\u00f6r jag \u00e4r du kvar hos mig
\nOm jag lever eller d\u00f6r,
\ndig, o Herre, jag tillh\u00f6r
\n(Sv.ps. 308:1)<\/p><\/div>

143<\/h3>

Jesus sade:
\nJag \u00e4r uppst\u00e5ndelsen och livet
\nDen som tror p\u00e5 mig skall leva
\nom han \u00e4n d\u00f6r
\n(Joh. 11:25)<\/p><\/div>

144<\/h3>

Herre, nu l\u00e5ter du din tj\u00e4nare g\u00e5 hem
\ni frid..
\n(Luk. 2:29)<\/p><\/div>

145<\/h3>

Ske din vilja,
\ns\u00e5som i himmelen,
\ns\u00e5 ock p\u00e5 jorden
\n(Matt. 6:10)<\/p><\/div>

146<\/h3>

Herren \u00e4r god mot dem som v\u00e4ntar p\u00e5 honom, mot den sj\u00e4l som s\u00f6ker honom
\n(Klagovisorna 3:25)<\/p><\/div>

147<\/h3>

Frukta inte, ty jag har befriat dig,
\njag har kallat dig vid mitt namn,
\ndu \u00e4r min
\n(Jes. 43:1)<\/p><\/div>

148<\/h3>

Du omsluter mig p\u00e5 alla sidor
\noch h\u00e5ller mig i din hand
\n(Psalt. 139:5)<\/p><\/div>

149<\/h3>

Jag skall f\u00e5 vandra inf\u00f6r Herren
\ni de levandes land
\n(Psalt. 116:9)<\/p><\/div>

150<\/h3>

Herrens n\u00e5d varar fr\u00e5n evighet
\ntill evighet \u00f6ver dem som fruktar
\nhonom
\n(Psalt. 103:17)<\/p><\/div>

151<\/h3>

Din n\u00e5d \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n liv
\n(Psalt. 63:4)<\/p><\/div>

152<\/h3>

Om jag \u00e4n vandrar i d\u00f6dsskuggans dal,
\nfruktar jag intet ont,
\nty du \u00e4r med mig
\n(Psalt. 23:4)<\/p><\/div>

153<\/h3>

Herren \u00e4r min herde,
\nmig skall intet fattas,
\nhan l\u00e5ter mig vila p\u00e5 gr\u00f6na \u00e4ngar,
\nhan f\u00f6r mig till vatten d\u00e4r jag finner ro
\n(Psalt. 23:1-2)<\/p><\/div>

154<\/h3>

Jag vet att min f\u00f6rlossare
\nlever
\n(Job 19:25)<\/p><\/div>

155<\/h3>

Ack, \u00e4r det redan h\u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt
\np\u00e5 denna jord, s\u00e5 h\u00e4rligt gr\u00f6nt,
\nhur skall det d\u00e5 ej bliva
\ni himmelen, d\u00e4r Gud berett
\nvad ingen h\u00e4r i v\u00e4rlden sett
\noch ord ej kan beskriva
\n(Sv.ps. 200:5)<\/p><\/div>

156<\/h3>

Nu vilar ett hj\u00e4rta, i ljuset och
\nfriden
\nde fr\u00e5gor som tystnat har f\u00e5tt sina
\nsvar,
\noch n\u00f6dens och \u00e5ngestens tid \u00e4r
\nf\u00f6rliden
\nf\u00f6r sj\u00e4len, som lyser i Herrens
\nf\u00f6rvar
\n(Sv.ps. 309:1)<\/p><\/div>

157<\/h3>

T\u00e4nk, n\u00e4r en g\u00e5ng vart varf\u00f6r
\nblir besvarat,
\nvar g\u00e5ta l\u00f6st, som h\u00e4r
\njag grubblat p\u00e5,
\nn\u00e4r allting blir av Herren sj\u00e4lv
\nf\u00f6rklarat,
\nt\u00e4nk, n\u00e4r jag Herrens v\u00e4g skall
\nfullt f\u00f6rst\u00e5
\n(Sv.ps. 320:2)<\/p><\/div>

158<\/h3>

Och herdens r\u00f6st jag k\u00e4nner,
\nsom ropar mig vid namn,
\nd\u00e4r v\u00e4ntar mina v\u00e4nner,
\nd\u00e4r \u00f6ppnar Gud sin famn
\nI Hoppet gl\u00e4ds jag redan
\nsnart finns ej d\u00f6den mer,
\nen liten tid och sedan
\nvarann vi \u00e5terser
\n(Sv.ps. 616:2)<\/p><\/div>

159<\/h3>

Nu \u00e4r livet g\u00f6mt hos Gud
\n\u00c5t honom vi l\u00e4mnar allt
\nHoppet \u00e4r t\u00e4nt i tyngsta sorg
\nIngen \u00e4r gl\u00f6md av Gud
\n(Sv.ps. 627:1)<\/p><\/div>

160<\/h3>

Det finns ett hem l\u00e5ngt bortom
\nsorgens hemland
\nVad h\u00e4r vi tror skall d\u00e4r bli
\nuppenbart,
\noch den som h\u00e4r st\u00e5tt ut i m\u00f6rka
\ndagar
\nskall lyftas upp i ljus som str\u00e5lar
\nklart
\n(Sv.ps. 638:1)<\/p><\/div><\/div><\/div>

161<\/h3>

Nu ibland de helga sl\u00e4kten
\nvilka ren n\u00e5tt fridens hamn.
\nSkall och jag i vita dr\u00e4kten
\nprisa Gud och Lammets namn.<\/p><\/div>

162<\/h3>

Herre ditt kors l\u00e5t f\u00f6r mitt \u00f6ga st\u00e5,
\nn\u00e4r genom d\u00f6dens dal jag sist skall g\u00e5.
\nSkuggorna fly ifr\u00e5n ljuset av Dig,
\ni liv och d\u00f6d o Jesus bliv hos mig.<\/p><\/div>

163<\/h3>

Om \u00e4n v\u00e4rlden r\u00e4mnar,
\nHerrens n\u00e5d st\u00e5r kvar.
\nTrygg \u00e4r den som l\u00e4mnar
\nsig i hans f\u00f6rvar.<\/p><\/div>

164<\/h3>

Den som tror p\u00e5 sonen han har evigt liv.<\/p><\/div>

165<\/h3>

Djupt genom sj\u00e4len klingar,
\nstundom en himmelsk ton.
\nGer \u00e5t min l\u00e4ngtan vingar,
\nf\u00f6r mig till n\u00e5dens tron.<\/p><\/div>

166<\/h3>

N\u00e5den kan rena,
\nn\u00e5den allena,
\n\u00f6ppnar Guds famn.<\/p><\/div>

167<\/h3>

Till hemmet Du l\u00e4ngtat,
\nnu m\u00e5let Du n\u00e5tt.<\/p><\/div>

168<\/h3>

Han bar Dig hem n\u00e4r h\u00f6stens vindar susa
\nn\u00e4r bladen f\u00e4lls och \u00e4ngen sk\u00f6vlad st\u00e5r.
\nAtt vila ut i himlens nejder ljusa
\ndit h\u00f6stens frost och vinterns natt ej n\u00e5r.<\/p><\/div>

169<\/h3>

Sjung f\u00f6r mig den sk\u00f6na s\u00e5ngen,
\njag skall vakna vid dess torn
\ni den gyllene soluppg\u00e5ngen
\ninf\u00f6r Guds och lammets tron.<\/p><\/div>

170<\/h3>

H\u00f6r fr\u00e5n den fr\u00e4lsta skaran, lovs\u00e5ngens glada ljud,
\nbjuda mig att komma,
\nhem till min fr\u00e4lsnings Gud.<\/p><\/div>

171<\/h3>

En morgon utan synd jag vakna f\u00e5r, en morgon glad hos fr\u00e4lsaren d\u00e4r hemma.
\nF\u00e5r se f\u00f6rklarade hans dyra s\u00e5r
\noch h\u00f6ra ljudet av hans k\u00e4ra st\u00e4mma.<\/p><\/div>

172<\/h3>

Hemma, hemma f\u00e5r vi vila
\nefter slutad kamp och strid.
\nHemma, hemma hos v\u00e5r Fader
\nv\u00e4ntar oss en evig frid.<\/p><\/div>

173<\/h3>

Kom o Jesus bliv mig n\u00e4r,
\nl\u00e5t mig bliva d\u00e4r Du \u00e4r.<\/p><\/div>

174<\/h3>

O saliga tillflyktsort vid Jesu hj\u00e4rta,
\nd\u00e4r viker all oro bort,
\nd\u00e4r l\u00e4ks all sm\u00e4rta hemma
\ni himlen blir allting v\u00e4l.<\/p><\/div>

175<\/h3>

Om livet skall ha sin mening,
\nOm varf\u00f6r skall ha sitt svar,
\nvi m\u00e5st tro p\u00e5 Guds ledning
\nhur underlig \u00e4n den var.<\/p><\/div><\/div><\/div><\/div><\/div><\/section>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-554","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/554","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=554"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/554\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":597,"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/554\/revisions\/597"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/begravningsbyra.fi\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=554"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}