Minnesverser – Begravningsbyrå Lindgård

1

Jossain sisällämme olemme
aina yhdessä

2

Muistissasi elät
Olet aina jäljellä
Muistamme Sinut
juuri niin kuin sinä olit

3

On olemassa ilo
suurempi kuin suru
Muistamisen ilo

4

Kiitos siitä, mitä olet antanut
Kiitos siitä, mitä olit
Kiitos valoisista muistoista
jonka olet jättänyt jälkeesi

5

Voi, kuinka vähän tiedämmekään
kun kohtalon hetki lyö
Ja vielä vähemmän arvaamme
kuka kutsun saa

6

En olisi uskonut sinua
menettäisin
Että silmät, jotka loistivat niin
kuten saattaisi hajota

7

Kuten kynttilät hiljaa palavat
i sina stakar ner
Näin päättyvät päivämme
Meillä ei ole heitä enää

8

Yhtä hiljaa kuin elit
Hiljaa hiljaa poistuit

9

Muistot, jotka koskettavat sydäntämme
ei mene koskaan hukkaan

10

Kaksi silmää kiinni
Kaksi kättä ristissä
levolla paikalla

11

Ja sen tulee tapahtumaan
hyvin kirkkaina päivinä,
kunhan näemme
ja viipyillen ymmärtää

12

Vähemmän sanottu on enemmän
syvin tunnettu
Sentähden olkoon kiitoksemme
ainoastaan

13

Kaikki on annettu
henkilö, joka lainaa

14

Muistomme ilomme
Toivomme jälleennäkemistä

15

Kohdata ja erota on elämän kulku
Erota ja tavata on toivon laulu

16

Mikään päivä ei ole niin pitkä
että sen ilta ei tule

17

Maa väistää huolensa
sen rauhan puolesta, joka kestää
Hauta kaiken sovittaa
taivas kaiken selittää

18

Jumala meille lohdun antaa surussa
Että se, jota rakastamme, ei kärsi enempää

19

Hyvä sydämesi
Valoisa mielesi
meillä on elettävä
kiitollisena muistaen

20

Rehellinen ja ahkera oli vaelluksesi
Hiljaa ja rauhassa poistuit

21

Sinulle on kaikki valmista
kaikki piilotettu ilmeiseksi
Pimeys ei ole pimeää Sinulle
ja pimeässä Sinä näet minut

22

Kohta kirkon kellot
mana oss,
jättää Sinut rauhaan
Nähdään, kiitos kaikesta
tapaamme jonkin ajan kuluttua

23

Älä sano murheissasi
että olen kuollut
Sano kiitollisuudella
että olen elänyt

24

Siellä missä tuulet laulavat
hänen ikuinen riemulaulunsa
Unohdamme raskaat surut
ja tavata jälleen kerran

25

Niin hiljaa saapui kuolema
se tuli ystävänä
Se otti sinua kädestä
Ja toi sinut kotiin

26

Lähdet pois meidän luotamme
mutta ei ole poissa
Ajatuksissamme
Elät edelleen

27

Hiljaa tuli kuolema
Tule ystävänä
Ottaa kädestä
ja toi Sinut kotiin

28

Kestävän ja hyvän elämän olet elänyt
Sinun aikasi
Kiitollisina toivomme Sinulle,
Lepo rauhassa

29

Muistojen hentoinen sateenkaari
on elinsiltamme Luoksesi

30

Muistoa vaalitaan
mitä elämällä oli tarjota
Ikävä näyttää mitä
kuolema otti

31

Olit niin väsynyt
Sinun kalpea poskesi
Silitä itsesi rauhaan
Ikuisuuden tuulesta

32

Kokoontua yhteen, erota, lähteä matkaan
näin kohtalomme on määrätty
tulla

33

Ihana on rauha
lepää hiljaisessa haudassasi
Olet täyttänyt tehtäväsi ajallasi
Kiitos nöyrästi kaikesta, mitä annoit

34

Ihanaa on levätä kun
voimat puutuvat
Ihanaa ikuisessa levossa
nukahtaa

35

Haluaisimme niin kovasti pitää
Sinä jäljellä
Maan päällisluonteinen hetkesi
toteutunut tavara

36

Kutsu elämään ja kuolemattomuuteen
Onko ihminen Jumalan kautta kuoleman kautta

37

Kiitämme kaikesta siitä, mitä
elämässä jonka annoit
Rakkauden ja onnen puolesta
Miten kauniisti olet ajatellut
Kaikesta mitä olet tehnyt
sinun omillesi

38

Miten ihanaa nukahtaa
kun päivä on ohi
Ihanpa ihanaa levätä
kärsimyksestä ulos

39

Elämän tunnit ovat lyhyet
Lopun aavistus kaukana on
Että olet nyt poissa
Meille käsittämätöntä on

40

Oi avaruus, anna kirkkautesi
Pyytää Varmuuden sanoja
että elämä ei koskaan lopu
tuhkassa ja maassa

41

Täysin purjein
auringonlaskussa
alukseni liukuu
kaukaiseen maahan
Siellä lahti odottaa,
jossa laulu vaimenee
siellä aalto nukahtaa,
rannalla

42

Kun kevät itseään pukee
suloisimmassa vihreässä
Me tahdomme sinut hautaan kätkeä
Niin nopeasti sinä
oss rycktes bort
Från livet till döden
är steget så kort

43

Din levnadsdag är slut,
Din jordevandring ändad
Du här har kämpat ut
och dina kära lämnat
Nu vilar Du i ro och frid
Hos Jesus Krist till evig tid

44

Varmt var Ditt hjärta
Och glatt Ditt sinne
Ljust och soligt
Lyser Ditt minne

45

Vi ödmjukt böjer vårt huvud
För allt utav livet vi fått
När aftonen slutligen nalkas
Vi minns de lyckliga stunderna blott

46

Salig när stunden kommer,
vara beredd att gå.
Salig att vara redo
att för Guds åsyn stå.

47

Vårt liv likt en aftonrodnad så fort,
ack så fort brunnit ned.
Men jag vet om en underbar morgon,
vars sol aldrig mer skall gå ner.

48

Icke död fast livet flytt,
anden har blott boning bytt.

49

Ljus efter mörker, vilan så skön.

50

Vida, vida min dröm mig för,
hän mot oändligheten.
Jordens oro ej mig mer stör,
all dess strid är förgäten.

51

Hjärtat stannat
ögon slutit
livets sista krafter trytit

52

Det brister en sträng här nere,
där uppe den stämmes klar.
Genom tidlösa åldrar,
klingar den underbart.

53

Frigjord Du målet för din längtan
funnit hemmet det eviga.

54

Ro vi unna Ditt hjärta
när Du vilar fri från smärta.

55

När kallelsen ljöd,
vem kunde Dig hindra på färden.

56

Din verksamma dag har nått sitt slut.
Din ordnande hand har domnat,
morgonen kom Du kämpat ut,
i frid Du stilla somnat.

57

Vårt hem är bortom graven
i ljusets sköna värld och livet

58

Nu kallar klockorna
Nu når mig rösten
Nu bådas flyttning till en annan värld.
Så kort var sommaren så tidig hösten.
Låt mig stå reda för sista färd.

59

Förlustens hela storhet
jag ej har fattat än
vet blott att jag har mistat
min allra bästa vän
Då viskar jag de orden
de vackraste jag vet
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet

60

Av litet gav Du mycket
Av glädje gav Du mer
Av kärlek gav Du allt

61

I glada stunder vi
fröjdades och log
Vi njöt av livets under
tills ödet hårt oss slog
När sorgen nu oss fann
vi hade ju varann
Nu viskar jag de orden
de vackraste jag vet:
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet

62

När dagen synes oss som bäst
Kom döden som vår gäst
Hämtar det som kärast var
Lämnar bara tomhet kvar

63

Min tröst att Du, min älskade,
ej behöver lida mer

64

Jag viskar ömt de orden
de vackraste jag vet,
Du var mitt allt på jorden
och i all evighet

65

Din kind ej mer
jag smeka kan
ej trycka Dina händer
Du kommit till ett annat land
där inget ont Dig händer

66

Begråt ej mig, nu är jag
lycklig vorden
Min boja bruten och
min ande fri
Jag lämnar Er jag älskat
mest på jorden
För att hos Gud än
lyckligare bli

67

Som en liten ängel
Du till oss kom,
log och vände hastigt om

68

Du längtade så efter
ljuset och våren
När den kom gick Du
hastigt ifrån oss
Vi hann ej ta ett riktigt farväl
Det känns så tomt efter Dig

69

Plötsligt var lyckan
förvandlad av ödet
Allt blev så dystert,
så mörkt och kallt
Borta är glädjen,
kärleken, stödet
Ty Du var vår trygghet,
vår tröst, vårt allt

70

Varför skulle Du så
hastigt ryckas bort
Vår ålders saga blev
så kort

71

Ditt varma hjärta
slutat slå
Du alltför tidigt fick
från oss gå
Tack för den kärlek
Du oss givit har
Ditt vackra ljusa
minne lever kvar

72

Ditt hem som Du älskat
där blommor har spirat
det lämnar Du nu för en
skönare värld

73

Tack för allt gott som
Du oss givit
Din rena kärlek till oss envar
Här har så tomt och öde blivit
Ditt goda minne lever kvar

74

Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma
Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer Din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring Din gestalt, Din blick så varm
Blott minnets rosor dofta

75

Du var så god, Du var så glad
Du lämnar bara vackra minnen
Så svår är ändå denna dag
Så sorgsna våra sinnen
Men tack för allt vad Du oss skänkt
Vi vet Du på oss alltid tänkt
Tack för våra lyckliga år tillsammans

76

Tung blir den väg och
mörk den kväll
jag nu skall ensam vandra
Men snart i samma fridens tjäll
vi vila hos varandra

77

Slumra gott Du kära
Hav tack för allt Du gjort
Vi skall i hjärtat bära
Ditt minne ljust och stort

78

Du lämnade livet,
vi stannade kvar
Men djupt i vårt hjärta
vi gömmer ett rum där Du bor,
ty all gott Du oss gav
Vi aldrig, nej aldrig det
glömmer

79

Det suckar av vemod
då banden de brista
Det tar om vårt hjärta
då kära vi mista
Din blick har slocknat
Din röst har tystnat
Du funnit frid

80

Ditt hjärta som klappat
så varmt för de Dina
ögon som vakat och
strålat så ömt
Har stannat och
slocknat till sorg för oss alla
Men vad Du oss gjort
skall aldrig bli glömt

81

Ett verksamt liv har
slocknat ut
En flitig hand har domnat
Din arbetsdag har nått
sitt slut
Och i Guds hand Du somnat
Din kära stämma tystnat har
Men vackert står Ditt minne kvar

82

Hur tomt det efter Dig
har blivit
Det känns som solens
ljus för oss gått ner
Ty ingen såsom Du har
kärlek givit
Din plats kan aldrig
fyllas mer

83

Så vila i frid ty dagen är slut
Ditt redbara hjärta har somnat
Din livsgärning lever,
den sinar ej ut
fast handen i döden har domnat
Vi tacka för allt vad i livet Du skänkt
För kärlek och omsorg
vad vackert Du tänkt
Må klockorna ringa till vila

84

Vi hann ej säga Dig
farväl ty döden kom så fort
Men nu vi säga Dig vårt tack
vid evighetens port

85

Gud märker när stegen är tunga
och trötta de älskades drag
Han märker när krafterna sviker
och hjärtat slår mattare slag
Då öppnar han kärleksfullt famnen
och låter dem somna i frid

86

Hand i hand från ungdomsåren
Vi troget vandrat med varann
Vi delat kärlek, hopp och frid
Vi delat sjukdom, sorg och strid

87

Nu tomt det efter Dig
har blivit
Det känns som solens
ljus för oss gått ner
Ty ingen såsom Du har
kärlek givit
Din plats kan aldrig
fyllas mer

88

Stilla så stilla gick solen ner,
slutad är arbetsdagen
Hjälpande handen ej räckes mer
strålande ögat ej mer mot oss ler
minnet det ljusa förbliver

89

Så vandra våra kära genom evighetens dörr
och ingenting på jorden kan bli som förr,
men tankarna skall följa dem som stjärnorna i rymd.
Visst unnar vi dem vilan.
Fast blick av tårar är skymd.
Tack kära …. för barndoms minnen.

90

Minnet lever det kan ej jordas,
det kan ej gömmas bland stoft och grus.
Nej det skall leva i fågelsången,
i blommors doft och i vindens sus.

91

Bortom tidens dunkla vågor,
fridens vindar fläkta stilla.
Där finns svar på alla frågor,
inga tvivel där förvilla.

92

Tack, Maka och Mor,
för allt Du varit
Tack för den glädje i hemmet Du var
Tack för de lyckliga
åren som farit
Tack för de minnen,
Du lämnat kvar

93

Jag sover gott,
ej mer jag smärta känner
Tyst dödens ängel
viskar sov i frid
Gråt icke, käre make,
barn och vänner
Jag vilar nöjd och fri
från jordens strid

94

Sov i ro, min kära Maka
Sov i ro vår lilla Mor
Ingen vet, hur vi Dig sakna
Ack vad tomheten är stor

95

Mors trötta huvud har
lagt sig till ro
Flitiga händer fått vila
Nu sover hon lugnt i sitt tysta bo
Dit våra tankar ila

96

Lilla Mor, ack vårt hjärta
Är så fullt av tack till Dig
Vi som aldrig kunnat fatta
Vad det var att mista Dig
Gud han giver många
gåvor om och om igen
Men han giver blott en moder
Aldrig får vi Mor igen

97

Vila, vila Du kära i ro
Vänliga skuggor hölja Ditt bo
Aftonens stjärna skimrar så blid
Älskade Maka, vila i frid

98

Hur tyst, hur öde, hur
tomt här hemma
När den vi älskat oss
lämnat har
Ej mer hör vi hennes
kära stämma
Men i vårt minne hon
lever kvar

99

Kära lilla Mamma,
nu är Din strävan slut
All smärta den är borta
och Du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka
för kärlek rik och stor
För omsorg och all möda
tack kära lilla Mor

100

Du ledde oss varsamt i
barndomens år
Du gav oss den kärlek
en Mor blott förmår
Du lärde oss se,
på vår framtid med tro
Att lyckliga dagar en
gång skulle gro
Vi tackar Dig Mor, för
den kraft Du oss gav
Du var, lilla Mor, vad
mest vi höll av

101

Nu har du vandrat, lilla Mor
Långt bort till vägens slut
Du nu hos Dina kära bor
Ditt lidande har ebbat ut
Tack för allt Du oss lärt och gett
Om evig ro till Gud vi bett

102

När Far gick bort,
så ensam blev Din strid
Nu kära Mor,
har även Du fått frid
Sov, kära två,
som delat livets öden
I gravens ro förenade i döden

103

Slumra Moder, slut är striden
Du har funnit frid och ro
Hos Din Gud i himlafriden
Där får Du för evigt bo

104

Sov i ro, Du lilla Mor
från all livets smärta
Tack för all Din omsorg stor
ömma modershjärta
Sov i ro, från oro all
uti tysta griften
Djupt Ditt minne leva skall
under livets skiften

105

Tack lilla Mor för åren som gått
Tack för all kärlek och omsorg vi fått
Tack för all ömhet och vänlighet stor
Tack för allt vår älskade Mor

106

Var finns en kärlek som
intill döden
står oförändrad i alla öden
Som likt Guds ängel oss övervakar
och fordrar intet, men allt försakar
På denna jord finns endast en
en Moders kärlek allen

107

Alltid nöjd och glad Mor var
Tröst och kärlek allt hon gav
Alltid i vårt hjärta bor
Minnet av en älskad Mor

108

Det finns ett löfte från en
gammal sägen
att modersögat aldrig slocknar ut
Det kastar solig strålglans
över vägen,
som följer oss till livets slut

109

Mycket blir oss givet
mången skatt så stor
Men blott en gång i livet
gives oss en Mor
Och när detta varma hjärta
inte klappar mera här,
då känner vi med smärta
att det bästa borta är

110

Klockorna ringa så sakta till ro
Mor har fått ett lugnare bo
Aftonens stjärna lyser så blid
Sov, lilla Mor, vila i frid

111

Far har räckt ut handen
Mor har fattat den
På den andra stranden
Mötas de igen

112

Ögonen slutits, tiden var inne
Djup är vår sorg fastän ljust ditt minne
Kärlek och godhet lyste din stig
Tack kära Mamma, vila i frid

113

Jumala meille lohdun antaa surussa
Att Mor nu slipper lida mer

114

En trött liten Mor med
silvergrått hår
och en panna som plöjts
av bekymmer och år
Med blick som var
leende solig och klar
Så lever Din bild bland
de Dina kvar

115

För alla fanns rum i Ditt hjärta
För alla Du gjorde Ditt allt
Du deltog i glädje och smärta
Hav tack, lilla Mamma, för allt

116

Avskedets stund för
alltid har kommit,
solen har sänkt sina
strålar i frid
Borta för alltid är Mor
som vi älskat,
borta från världens oro
och strid
Saknad av många men
mest av de sina
Leva Du skall uti
minnenas led
Tyst är vår hälsning,
sakta vi viska,
sov gott, kära Mamma,
Lepo rauhassa

117

Tag himmelens Fader i Din vård
den kära som vi sakna
och låt henne vila i Din vård
och i Ditt rike vakna

118

Det fanns för oss alla ett
rum i Ditt hjärta
För alla utav oss Du
gjorde Ditt allt
Du deltog med oss i vår
glädje och smärta
Hav tack, lilla pappa,
hav tack för allt

119

Mor har räckt Dig handen
Du har fattat den
På den andra stranden
Har ni mötts igen

120

Nu, käre Far, Du från oss farit
Upp till en annan, bättre värld
Vi tacka Dig för vad Du varit
Vid hemmets lugna varma härd
De vackra minnena av Dig
Skall ständigt lysa på vår stig

121

Sov gott, käre Far i
gravens ro
Hav tack för Din kärlek,
Din möda och tro

122

Tack Far, för de lyckliga åren
För kärlekens manande bud
För uppoffring ända till båren
För trohet mot människor och Gud

123

Tom blir platsen i
hemmets vrå
Tung blir vägen att
ensam gå
Tack käre make för de
år som gått
Tack käre Far för allt vi
fått

124

Slumra så tyst från sol och vår
Slumra så stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan i ljus och frid
Fjärran borta från livets strid

125

Solen har dalat,
dagen är slut
Stilla är klappande hjärtat
Skönt är att vila från lidandet ut
Somna från allt som har smärtat

126

Vad du lidit ingen känner
ty Du själv Din börda bar
Du var glad bland Dina vänner
fast Du oftast plågad var

127

Ej sjukdom och oro
mer gör Dig illa
Skönt är att veta
Du lider ej mer

128

För den som sjukdom
blott är givet
är döden skönare
än livet

129

Du somnade stilla
när färden var slut
Från allt vad Du lidit
Du nu vilar ut

130

Du led i tysthet
men slut är striden
Nu famnas Du av den
djupa friden,
där ingen klagar
och ingen gråter
Vårt hopp är,
att vi träffas åter

131

Bort i rymden skyar tåga
skimrande i aftonglöd
och mot dagens sista låga
Skaparen ro mot plågan bjöd

132

Allt vad Du lidit
vi nog ej förstått
Vi stod vid Din sida
så hjälplösa blott
Vi ville så gärna
behålla Dig kvar
Men Din tid på jorden
nu fullbordad var

133

Vänlig, god Du alltid varit
Utan klagan smärtan bar
Ingen vet vad Du har lidit
Nu Du vilan funnit har

134

Vi nu måste sorgen bära
Fastän tom är hemmets vrå
Vad Du gav åt Dina kära
Finns i minnet kvar ändå

135

Vad är att dö, det är att somna
Från lidandet i smärtans land
Det är att sakta ljuvligt domna
Likt en våg som rullar in mot strand
Det är att över floden ila
Till hemmets famn till ro och vila

136

Aldrig en suck,
aldrig en klagan
Alltid förnöjd på jorden Du gått
Tåligt Du bar dina sjukdomsdagar
Så nöjd som Du levat,
så nöjd gick Du bort

137

Stilla, så stilla Du somnat
Din smärta så tåligt Du bar
Flitiga händer har domnat
Men Ditt ljusa minne står kvar

138

I höstvindars sus Du somnat stilla
Ej sjukdom och oro mer gör Dig illa
Skön är vilan som graven ger
Gott att veta Du lider ej mer

139

Du friden har funnit från
sjukdom och smärta
Men lever dock alltid hos
oss i vårt hjärta
Tills ringen är sluten

140

Tänk när en gång är stillad
varje smärta, vart sår är läkt,
var längtan nått sin hamn
När varje tår avtorkas vid
Guds hjärta
Och varje snyftning tystnat i
hans famn

141

Djupt i hjärtat svider såren
Läk dem, Du som allt förmår
Torka bort den bittra tåren
Himlens Herre, Fader vår

142

När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig
Om jag lever eller dör,
dig, o Herre, jag tillhör
(Sv.ps. 308:1)

143

Jesus sade:
Jag är uppståndelsen och livet
Den som tror på mig skall leva
om han än dör
(Joh. 11:25)

144

Herre, nu låter du din tjänare gå hem
i frid..
(Luk. 2:29)

145

Ske din vilja,
såsom i himmelen,
så ock på jorden
(Matt. 6:10)

146

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom
(Klagovisorna 3:25)

147

Frukta inte, ty jag har befriat dig,
jag har kallat dig vid mitt namn,
du är min
(Jes. 43:1)

148

Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand
(Psalt. 139:5)

149

Jag skall få vandra inför Herren
i de levandes land
(Psalt. 116:9)

150

Herrens nåd varar från evighet
till evighet över dem som fruktar
honom
(Psalt. 103:17)

151

Din nåd är bättre än liv
(Psalt. 63:4)

152

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig
(Psalt. 23:4)

153

Herren är min herde,
mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro
(Psalt. 23:1-2)

154

Jag vet att min förlossare
lever
(Job 19:25)

155

Ack, är det redan här så skönt
på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva
(Sv.ps. 200:5)

156

Nu vilar ett hjärta, i ljuset och
friden
de frågor som tystnat har fått sina
svar,
och nödens och ångestens tid är
förliden
för själen, som lyser i Herrens
förvar
(Sv.ps. 309:1)

157

Tänk, när en gång vart varför
blir besvarat,
var gåta löst, som här
jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv
förklarat,
tänk, när jag Herrens väg skall
fullt förstå
(Sv.ps. 320:2)

158

Och herdens röst jag känner,
som ropar mig vid namn,
där väntar mina vänner,
där öppnar Gud sin famn
I Hoppet gläds jag redan
snart finns ej döden mer,
en liten tid och sedan
varann vi återser
(Sv.ps. 616:2)

159

Nu är livet gömt hos Gud
Åt honom vi lämnar allt
Hoppet är tänt i tyngsta sorg
Ingen är glömd av Gud
(Sv.ps. 627:1)

160

Det finns ett hem långt bortom
sorgens hemland
Vad här vi tror skall där bli
uppenbart,
och den som här stått ut i mörka
dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar
klart
(Sv.ps. 638:1)

161

Nu ibland de helga släkten
vilka ren nått fridens hamn.
Skall och jag i vita dräkten
prisa Gud och Lammets namn.

162

Herre ditt kors låt för mitt öga stå,
när genom dödens dal jag sist skall gå.
Skuggorna fly ifrån ljuset av Dig,
i liv och död o Jesus bliv hos mig.

163

Om än världen rämnar,
Herrens nåd står kvar.
Trygg är den som lämnar
sig i hans förvar.

164

Den som tror på sonen han har evigt liv.

165

Djupt genom själen klingar,
stundom en himmelsk ton.
Ger åt min längtan vingar,
för mig till nådens tron.

166

Nåden kan rena,
nåden allena,
öppnar Guds famn.

167

Till hemmet Du längtat,
nu målet Du nått.

168

Han bar Dig hem när höstens vindar susa
när bladen fälls och ängen skövlad står.
Att vila ut i himlens nejder ljusa
dit höstens frost och vinterns natt ej når.

169

Sjung för mig den sköna sången,
jag skall vakna vid dess torn
i den gyllene soluppgången
inför Guds och lammets tron.

170

Hör från den frälsta skaran, lovsångens glada ljud,
bjuda mig att komma,
hem till min frälsnings Gud.

171

En morgon utan synd jag vakna får, en morgon glad hos frälsaren där hemma.
Får se förklarade hans dyra sår
och höra ljudet av hans kära stämma.

172

Hemma, hemma får vi vila
efter slutad kamp och strid.
Hemma, hemma hos vår Fader
väntar oss en evig frid.

173

Kom o Jesus bliv mig när,
låt mig bliva där Du är.

174

O saliga tillflyktsort vid Jesu hjärta,
där viker all oro bort,
där läks all smärta hemma
i himlen blir allting väl.

175

Om livet skall ha sin mening,
Om varför skall ha sitt svar,
vi måst tro på Guds ledning
hur underlig än den var.

1